Aftonbladet – 8 september 1874, sida 3

AO VV RT VA NSD YE Ur en uppsats i senaste numret af Samtiden om kyrkolags-komit6as den 2 Oktober 1873 afgifta betänkande och förslag taga vi oss friheten att meddela följande redogörelse för den ståndpunkt, hvarpä frågan om ny kyrkolag sig nu befinner. 8edan förf. i Samtiden erinrat, att nu mera, utom k. m:ts och riksdagens, äfven allmänt kyrkomötes samtycke fordras för stiftande, ändring eller upphäfvande af kyrkolag, yttrar han följande: Det är således tre särskilda lagstiftningsorgan, gom i ett sådant arbete deltaga, utom det att högsta domstolen i förväg skall l. höras öfver de kungl förslag, som göras till riksdagen. Men nu stadgar regeringsformen derutöfver, att alla de af riksdagen bifallna : civila, kriminala eller kyrkolagar, som icke l. före början af en följande riksdag blifvit af konungen bifallna, skola anses förfallna, och kyrkomöte måste således sammankallas hösten efter den riksdag, som fattar beslut i fräga om kyrkolag, på detatt konungens sanktion må hinna gifvas under året. Det komit6förslag, hvarom här är fråga, lärer vara öfverlemnadt till domkapitlen, på det att dessa skola afgifva utlåtanden deröfver; om deras yttranden inkomma i så god tid, att regeringen hinner utarbeta proposition samt deröfver höra högsta domstolen, och förslaget vinner riksdagens bifall, så säges det vara meningen att ett extra kyrkomöte i September nästa är skall för denna sak sammankallas. Vi veta icke hvilka förhoppningar förefinnas om ärendets framläggande redan för nästa riksdag, och vi befara att, äfven om det medhinnes, det icke blir någon lätt sak att bringa till väga öfverensstämmelse mellan de tre lagstiftande makterna. Det är bekant att 1868 års kyrkomöte, jemte anmälan af sin öfvertygelse att hela den nu gällande kyrkolagen behöfde omarbetas, anhöll att k. m:t till en början ville låta ombesörja en revision af den ecklesiastika rättegängsordningen och de presterliga befordringslagarne; äfven de båda närmast föregående riksdagarne hade beslutit skrifvelser, så väl rörande förändradt sätt för röstberäkniug vid prestval och tillsättandet af folkskollärare, organister, klockare och öfrig kyrkobetjening som angående förändrade stadganden rörande presterskapets indigenatsrätt, äfven som nyssnämda kyrkomöte hade beslutit särskilda skrifvelser angående ifrågasatta ändringar i sjelfva kyrkomötesförordningen, i stadgandena rörande biskopsval, prestoch pastoralexamen, presterliga embetseder och några andra till kyrkolagstiftningen hörande ärenden. I följd deraf nedsatte k. m:t i början at 1869 en komit6 med uppdrag att besörja en revision af 1686 ärs kyrkolag samt att dervid göra början med befordringslagarne och rättegångsordningen och, så snart någon af dessa afdelningar hunnit fulländas, med förslaget derom till k. m:t inkomma. Men redan mot slutet af samma är anmälde komitån, efter att först i ordningen till behandling hafva förehaft de presterliga befordringslagarne och den ecklesiastika rättegångsordningen, hos k. m:t, hvilka olägenheter det medförde, att då i alla händelser en revison af hela kyrkolagen var besluter och åt komiten uppdragen, särskildt för sig fullborda och till granskning aflemna förslag till nämda båda afdelningar, hvarför komitn utverkade sig tillstånd att i ett sammanhang fullborda hela sitt uppdrag. Det tog nära fem års tid, oaktadt ganska täta och långvariga sammanträden; det var icke heller under ligt, då hundratals författningar skulle genomgås och, såsom man försport, meningsskiljaktigheterna inom komiten allt igenom varit ganska betydande. Under loppet af förlidet års kyrkomöte hade emellertid komitns betänkande blifvit tryckt, och enstaka exemplar sågos i utskotten, men som en af komiterade hade anmält reservation och under denna form för egen del utarbetat ett fullständigt lagförslag, som likväl då ännu icke hunnit färdigredigeras, elier ktminstone icke färdigtryckas, utdelades betänkandet icke till mötets ledamöter och blef först under detta år i bokhandeln tillgängligt. Till riksdagens medlemmar kommer det antagligen icke att utlemnas förr än i sammanhang med en kunglig proposition. Den störeta svårigheten för komiten var att afgöra, hvad som af den kyrkliga lagstiftningen bör höra under 2 87 rege ringsformen, och hvad som skall innefattas under konungens befogenhet, all den stund den äldre lagstiftningsordningen i detta atseende endast är eu ofullkomlig ledning. De flesta af de i 1686 års kyrkolag före kommande stadganden hafva nämligen sedermera blifvit antingen ändrade eller inågot afseende närmare bestämda, och i all mänhet hafva äfven efter 1809 ganska vigtiga kyrkliga frågor blifvit i lagstiftningsväg behandlade såsom så kallade hushållningsmål, det vill säga af konungen afgjorda utan representationens medverkan. Komiten har derföre skilt mellan kyrkolag och kyrkostadgar, så att den förra borde upptaga endast de allmänna stadgarna och i de senare innefattas mera speciella reglementariska bestämmelser. Frän kyrkolagen borde naturligtvis afsöndras allt sådant, som icke strängt rörer kyrkan, såsom stadgar för det allmänna uppfostringsväsendet och alla de bestämmelser i den civila lagstiftningen, hvilka hafva sin tillämpning på presten redan i hans egenskap af statens embetsman, icke mindre än liturgiska formulär och särskilda anordningar i fråga om sättet för utförandet af kyrkans heliga handlingar. Deremot har komiten i kyrkolagen inrymt så väl de kungliga förordningarna om kyrkostämma och kyrkoråd, som den kungl, förordningen om allmänt kyrkomöte den 16 November 1863 med af komiterade föreslagna mindre förändringar. Genom antagande af komitens förslag till kyrkolag och åtta särskilda förslag till kyrkostadgar skulle på samma gång upphäfvas 1686 ärs kyrkolag och den året derpå utgifna förordningen om domkapitlens rättegångsordning, åtskilliga punkter i presterskapets privilegier den 16 Oktober 1723, som stå i strid med det framlagda förslaget, sådana stadsanden i kyrkohandboken, som icke äro af liturgisk egenskap, alla allmänna författ ningar eller särskilda kungl. bref, resolutioner eller reglementen i hvad som rörer len vid vissa sysslor fästa extra ansöktingsrätten till regala pastorat, samt i öfigt icke mindre än 141 kungl, bref, resoutioner och förordningar, Deremot borde zenom ett tillägg till förordningen om den ya strafflagens införande den 16 Februari 1864 förklaras, att prest för förbrytelse i ler utom embetet icke må straffas efter gapitlet 25 strafflagen i andra fall än der len nya kyrkolagens kapitel 16, om straff ör förbrytelser af prest och om domstol i sådana mäl, dertill hänvisar. Den förbenälte reservanten, framlidne riksarkivarien Nordström, har, medan han ansett hela kyrkolagen som en förvaltningsstadga i stort, förkastat skilnaden mellan kyrkolag ch kyrkostadgar sämt derföre i sitt särskilda lagförslag upptagit äfven de vigtirara raolementariska hagtämmalserna: an se tr I M RN — hr IN ND pt Fr KA oh 3 Ft ft Fk BR BR BR RR RA EUT ON