Aftonbladet – 5 september 1874, sida 2

anförda lagen säger uttryckligen: Förklaringen om frånfället skall af den aflidnes närmaste slägting eller granne inom tjugufyra timmar afgifvas till vederbörande embetsman. Men nu är det bevisadt, att protokollet uppsattes först fyra dagar efter fångens död. Dauphins syster, som dock var närvarande i Temple och var sin broders närmaste slägting, har alldeles icke sett liket, och för öfrigt har det andra stadgandet i lagen, att nemligen två proto. koller skola upprättas om en persons död, icke blifvit uppfyldt. Dessutom har dödsattesten aldrig kommit i dagen, och då nu Jules Favre säger, att den säkert förstördes vid branden af Hötel de ville under kommunen, så är detta påstående betydelselöst, KA år 1851 anskaffades icke heller originalet till dödsattesten, och de afskrifter, som finnas, öfverensstämma icke med hvarandra. Dessnotom äro föngens sista vaktare, Go: min och Lasne, minst sagdt mycket tvitvelaktiga vitnen. Båda hade förut varit officerare vid nationalgardet; de förklarade, att dauphin talat med dem före sin död och båda hade ofta sett honom leka före hans häktande och hade sålunda varit i tillfälle att konstatera hans identitet. Men Gomin framkom med detta påstående först långt senare, då han af hertiginnan af Angouleme hade blifvit anstäld som kastellan i hennes slott Meudon, och båda visade sig öfver hufvud taget vara opålitliga personer, enär de flere gånger på ett högst märkligt sätt motsade sig i sina uppgifter. Lätt begripligt är det, att för Ludvig XVII och hans broder (sedermera Carl X) måste dauphin till hvarje pris vara död i Temple; och det är äfven lätt att inse, att det måste vara en sak af mycket betänklig natur för Julikonungen att se den hemlig