för nya gociala lager. Komiten, som farmers sålunda visade sitt förakt, blef förbittrad deröfver ock gjorde det omöjligt för dessa farmers att orhålla några ärbetare. Alla faramers i distriktet insågo att deras egna intressen stodo på spel i denna fejd och at skedade samtliga dem bland sina arbetare, som tillhöråe föreningen. Småningom blef arbetsinställningen allmän i grefskapet Suffolk och derefter i grefskapon Norfolk, Lincoln, Cambridge och Essex, ty i alla desra grefskap afskedade farmers obevvkligt alla de arbetare, som förklarade sig icke vilja utgå ur föreningen. Hela England greps af oro öfver denna arbetsinställning uti en näringsgren, som är modern för alla andra, och som hittills njutit af ett ostördt lugn, Frägan om lönen utgjorde snarare en förevändning för än grunden till striden. Personer, tillhörande de högre samhällsklasserna, medlemmar af parlamentet; stora fabrikanter, ja till och med en biskop, fattade medlidande för jordbruksarbetarne och uttryckte offent ligen sin sympati för dem. I distriktet Newmarket funnos många grymma farmers, som vägrade att höja veckolönen till 14 ehillipgs från 13, som hittills varit det vanliga. Biskopen af Manchester höll med anledning deraf ett synnerligen våldsamt tal mot farmers och egendomsegagarne, Det bevisades sedermera, att jordbruksarbetarnes nödstälda belägenhet blifvit högeligen öfverdrifven af deras anhängare. I vissa distrikt i grefskapet Suffolk erhöllo de visserligen i penniogar blott 13 shillings i veckan, men i grefskapet Lincoln, der också strika utbröt, förtjenade de 18 shillings, hvarjemte de nästan öfver allt hade antingen fri bostad, afkastningen af ett fält eller eh Viss qvantivet ved och potates, stundom alla dessa förmåner förenade, Utan att vara afundsvärd är sålunda deras lott alldeles icke så usel, som deras försvarare påstodo. Men sjelfva grunden till tvisten utgjorde inbländningen af föreningens centralkomite eller lokalkomit6er i förhållandena mellan farmors och deras arbetare. De sehare Voro fullt beslutna, att aldrig tåla detta. Fejden inleddes med en sällspord bitterhet. Aldrig,säger Times, har man hos tvenne parter sett så mycken lidelse, sö många fördomar och så mycket hat. Till en bör jan trodde mär, ätt arbetarne skulle blifva spgorvinnare, msh kände icke tro attfarmers skulle länge mäkta att göra motståvd; man antog för säkert, att de skulle komma att gifva vika vid skördetiden. Biskopen afl Manchester gjorde sig den frågan, huruvida icke Enoglasåds förmera bli!vit gana och mr Mundella, den inflytelserike parlamentsledamöten, hvilken man finner gom försonara vid alla tvister mellan arbetare och kapitalister, var af samma åsigt. Sjeltva Times sade, att unionisterne skulie hålla sig, tills de tvungit farmers att taga skeden i vackra hand. Dessa förutsägelser föreföllo mycket sannolika, men utgången visade att de voro falska. Jordbrukarstriken har fullkomligt misslyckats: farmers bafva till och med midt under skördetiden vägrat att gifva arbete åt medlemmarne af föreniogen. Denna seHare bar till och mod måst uppmana sina Ipdattöter att underkasta sig de vilkor, som gjordes dem, Denna koalitien, som slöt så sorgligt, varade i fem månader, Understriden bar en af Englands intressantaste tidskrifter, Fortnightly Review, efter hvarandra innehållit två artiklar af motsatta Bsigter, hvilka båda bidragit att sprida ljus öfver de båda motståndarnes styrka. I det första af dessa artiklar förklarade mr Richard Jefferles, vid jemförelselsen af arbetarnes styrka med farmers, att de senare borde komma att segra. Längre fram garanterade en annan skriftställare, som gjorde samma parallel från en annan synpunkt, att arbetarne skulle bli segervinnare; men hans uppsats gåg emel lertid dagen blott några veckor föra deras nederlag. Farmers måste segra, emedau de voro mera vana vid disciplin och emedan deras penringpung var bättre försedd, emedan egepdomsegarne hade samma intresse Bom deras arrendatorer och voro benägna att afstå en del af arrendet för att kunna hjelpa dem i deras strid; slutligen hade farmers i allmänhet på landsbygden ledningen af fattigvården och naturligtvis visade de sig föga frikostiga mot arbetsinställarnes familjers Föreningen hade icke några besparingar, ty hon har måst gifva ut omkring 400,000 shillings; hon har visserligen erhållit understöd af andra trades unions och af förmögna filantroper; men som vanligen är förbållandet, har detta yttre understöd icke gjort någon synnerlig verkan. Ehuru farmers och egendomsegarne hafva hållit sig under fem inånaders strid, kan man dock icke förneka, att deras ställning nu är en annan än före striken. Bland arbetarns förefinnas nu ett hat och en kåranda, Som icke existerade förut. Föreningen har blifvit besegrad, men hon har visat, att hon är stark trots sin späda ålder. Det skulle vara en dårskap, att tro att hon är död eller döende. Allt gifver anledning till den tanken, att hon om några månader eller år skall räkna många fler anhängare och hafva vida större resurser än om våren 1874, Sådant är flere sakkunnige engelsmäns åsigt och den delas äfven af Times. Orsaken att arbetarne misslyckades är den, att de icke handlade endrägtigt, och att de icke samlat ett tillräckligt kapital. Det var i SEA Suffolk, som striken först uppstod. Evligt 1871 års folkräkning funnos i detta grefskap 38.856 jordbruksarbetare, utom 733 herdar, 1549 trädgårdsmästare, 233 drängar hos farmers och 231 vedhbuggare. Man finner hur svagt förhållandet är mellan jordbruksarbetare och fösta tjenare; detta utgör bevis på en organisation, som från ekonomisk synpunkt kan vara fördelaktig, ten som i socialt hänseende är bristfällig. Bland dessa 38.000 jordbruksarbetare tillhörde öfver 8000 föreningen: Det är troligt, att om någon tid skall hälften eller två tredjedelar a! hela arbetarstyrkan tillhöra den. Så var åtminstone förhållandet med de industriella trades unions efter deras första misslyckade strider. Men om man kan anse för säkert, att föreningen skall bli ännu mäktigare än förr, så blir frågan: hur skall man möta lg faran? Farmers hafva utan tvifvel medeljg till motstånd. De skola sannolikt förse sig g, med ett större antal fasta tjenare, de skola mer än förr använda maskiner och slutligen skola de genom ett klokt sätt att gå till väga söka undvika ett nytt utbrott, Men allt detta skäll icke kunna skydda dem. q Den -enda säkra garanti, som gifves, är in. förandet af systemet med små egendomar. 1 Dennva lösning anbefalles också af mycket, framstående statsekonomer, bland andra af Thornton och OCliffe-Leslie. Men den engina allmänheten, eller åtminstone delq ögre klassernö, bysa äfsky för detta me; del. Times egnade för några dagar sedan en ledande artikel åt vederläggandet af teo I rien om en långt drifven jordstyckning.! Den framhöll exemplet af en liten jordbru-Y kare i Suffolk, som odlar 6 acres) jord, neh viaada att hans ställning måste vara tent hår le rike nr RR LD —— LL kh ÅR oc MR mA O MM Hr kad 0 tr DR de pt ba BA eg