Aftonbladet – 4 september 1874, sida 3

skydda hans namn ifrån vanära, och den beprisade arftsgorskan hade intet annat att stödja sig vid än sin tants barmhertighet. Men den gamla damen fann det vara en ej ringa förtjenst att vid hennes ålder b tunga sig med omsorgerna för en lättjoful illa uppfostrad flicka, hvars oregelbundna vanor voro nästan olidliga för en person, så punktlig och ordentlig som tant Deborah, Derjemte hyste hon allvarsamma tvifvelsmål apgående sin nieces religiösa grundgatser, misstänkte henne att luta åt papismen, hvilket för miss Burns var ungefär! liktydigt med afgudadyrkan, och sökte med kraft upprycka detskadliga ogräset medelst! väldiga anfall emot alla sekter och kyrkor,: utom hennes förfäders rena Calvinistiska! troslära. Samma qväll vid den husiiga bönstunden,: som .bestod af mycket psalmejungande och ! en lång, exteomporerad bön, talade miss Deborah mycket, ehuru i mörka ordalag emot den afgndadyrkande kyrkan, hvars gudstjent var en oerhörd förfalskning och hädelse samt en skymt mot hela den kristna vetlden. Till slut bifogade hon en särskild äkallan att såvida något barn af den babyloniska qvinnanIdvaldes ibland dom — en ulf i färakläder — som i löndom idkade sina satyggelser, Herren ville! omvända henne från den onda vägen och frälsa hennes själ från ovig fördömelse. Ehuru gjel! sträng prosbyterian, kände sig James. Cameron både bestört och harms som vid dessa låga hänryftningar, och då han en gång kastade en blick på deras föromål och såg att Winifred autingen sof oller satt försjunken i djupa tankar, kände hat sig nöjd deröfver. Efter slutad bön uppsteg hon med samma min at trötthet och liknöjdhet, som han hade funnit hog