Aftonbladet – 4 september 1874, sida 2

bevisa, den sig försvarande? Hvilken kan afgöra om den regent, som personligen förolämpar den andra, eller denne, som med vapen hämnar sig, är den verklige fridsförstöraren? Och om grundlagarne förbjuda en konung att börja krig, hvad hindrar den krigslystne monarken att förmå sina grannar till ett fredsbrott? — 1809 års grundlagsstiftare uppräkna flere sätt, hvarpå sådant kan ske, och tillägga, att Sveriges senaste häfder härpå lemnade det mest talande vitnesbörd, anförande de exemplet af det då ännu fortfarznde kriget, som, efter de yttre formerna, för Sverige var ett försvarskrig. Till detta af 1809 års män anförda exempel skullsskulharläggas otaliga, både från föregkende ch : sedermera förflutna tider, på svårigheten, för att icke säga omöjligheten att afgöra, hvem som iutbrutna krig är den -anfallande parten, och alla dessa exempel. innebära följaktligen lika många vitnesbördrom våden: af at göra frågan derom, inom armån, tillett tvisteämne, hVviket i sig innebure frågan om huruvida dea krigstjenst man fullgjordevore laglig eller olaglig. — ; Men om således, efter Vär öfvertygelse, ingenting vore vunnet, man mycket äfventyradtsgenom dets tomma Proklamerandet t värnepligtslagon af här it fråga vårände sats, skulle det minnö Varda bättre bestäldt, om man sökte genomssärskilda -bestämmelser gifva verkansoch kraft åt satse? Ville man tillätventyrs stadra, att landet hbehöfde förgvarasoch de--värnepligtige tjenstgöra föratv dk, när fender inbrutit öfver gränsen? . Eller skulle det stadgas, att de värnepligtige icke finge föras utom landets gränger?Vi ha det förtroende till det allmänna sunda vettet, ätt mad endaft behöfver uppställa dessa frågor, för attlitet hvar skall, utan behof af vidlyftiga utläggningar inse orimligheten uf sådana bestämmelser. En besynnerlig art af omtähksamhet Vora det i sanning, att genom lagbestämmelser tillförsäkra sig att, i händelse man råkade i krig, ovilkorligen i eget land bära alla krigets lidanden; och icke mindre besynnerligt att genom lagar afhända sig möjligheten att förfölja sin fiende ntom gränsen, för den händelse man lyckats afvisa hans anfall; Den, som skulle leda vårt lands för svar; blefve i sanning genom ew sådan lag försatt i en, ur -militäriek synpunkt, föga afundsvärd ställning, och hela värt 8. k. försvarsväsön för resten så vanmäktigt, att det vigsterligen icke lönade kostnad och möda att upprätthålla något sådant. Och nn till siut nägra orå om G. H. T:s andra, ur de gifna,förntsättningarna dragna slutsats. Den infisbar, att vapenöfningen skulle inskränkst till hvaZ landets försvar kräfde och sättet för öfningarna rättas derefter. Vi ba svärt att fatts tanken i dessa uttryck annorlunda, änattdetföresväfvat den, som nedskrifvit dem, att likasomvi i Politiskt hänseende skulle intaga endätt en defensiv ställning, så skulle vi äfven I militäriskt afseende endast och uteslutande hålla 038 på defensiven. Piler huru i all verlden skall det förklaras, att den trupp, som strider i ett försvarskrig, ska!l behöfva on annan och-mindrefuliständig utdaning in den, som strider i ett anfallskrig? Får man antaga, att den förra städse står bakom förskanenivgar öch båfästningar, och derför icke behöfver egå samma militära utbildning och -duglighet--som den, hvilken -försökor drifva honom derifrån? Det blefve en förträfflig strategi. och taktik; till hvilken våra härförare i detta fallblefve hänvisade. Och dessutom tro vi, att krigeshistorien lärer, att det fordras icke mindre fastliet och mans! takt hos den trupp, som stall mottaga sit anfall, än hos den, som gör det; kanske snarare tvärtom! Vi tro derför att huru mycket vi än må, i politickt afseende, ins taga en. strängt defensiv hållning, så ba: höfva våra trupper, om de skola förmå att värna fosterlandet, all. den öfning och uti bildning, som vira tillgångar rimligtvis kunpa tillåta oss att gifva dem. å : Vi skalle kunnat tillägga ännu myckot för att visa ohållbarketen i de af G. HIT. uppställda båda satsor, med hvilka vi bör sysselsatt oms, men vi trö det apförda vara nog för att ådagalägga, att vi ha skäl för vär öfvertygelae, att de blifvit nedskrifna utan att man gjort fullt klart för sig, till a kongseqventer åsras tillämpning skuiie CN