Aftonbladet – 3 september 1874, sida 2

andra bref, som från denna tidpunkt, med korta mellanrum, sändes från honom till kungliga familjen i Paris. De svårigheter, som uppstodo vid hans giftermål med en borgerlig flicka i Spandau för anskaffandet af nödvändiga handlingar, undanröddes äfven genom högre befallning från Berlin; så försäkras btminstone i det intyg, som prenssiske konsnln i Rotterdam afgifvit. Då en dotter föddes honom, ansåg Naundorff för sin pligt att betrygga sina barns existens och framtid; han skref derför ett bref till preussiske inrikesministern, i hvilket han på ett ganska barskt och groft sätt fordrade utlemnandet af de på sin tid till Lecoq öfverlemnade papperen, hvilka skulle bevisa hans identitet. I Spandau håde han emellertid på ett ganska teatraliskt sätt gifvit sig till känna för en dam som Ludvig XVI:s son, men ville för öfrigt bevara sitt inkognito, hvarför han flyttade från Spandau och slog sig ner i Brandenburg, der han också utan synnerliga svårigheter blef upptagen som borgare. Nu började olyckliga dagar för honom. Ifnärheten af hans hus utbröt eld och hans bgendom gick förlorad i lågorna; han sjelt blef anklagad för mordbrandsanläggning, men dock frikänd på grund af otillräckliga bevis. Men kort derefter blef han åter häktad, denna gång anklagad för myntföralskning. Den förberedande ransakningen varade ett helt år, af hvilket största delen apptogs af undersökningen om hans verk iga bärkomst. Ministern Rochow framäller i en senare berättelse (af den 13 Juli 1336) till franska regeringen, att det då. rots all den möda, man gjorde sig, hade varit omöjligt att få ens den ringaste anknytningspunkt för upptäckandet af Naunlorffs verkliga härkomst. Vid ransaknin