hebreiska — har man sagt — så skall det blifva en, ännu mer än hittills, i ögonen fallande orimlighet att vid våra elementarskolor, vid dessa läroverk för allmän bildning, upprätthålla lektorat i teologi, ett läroämne hvars inskränkning inom måttligare gränser än de nuvarande endast kan vara en tidsfråga; en så konservativ skolkomite, som den 1870 förordnade, har ju önskat en anmärkningsvärd reduktion af det teologiska studiet i elementarskolorna, och i betraktande af den lifligt röjda oro, hvarmed detta tidsenliga förslag från vissa håll helsats, är det förklarligt, om den med någon områdesförlust hotade teologien sträfvar att i hebreiskan få behålla en bundsförvandt, som kan hjelpa till att upprätthålla skenet af berättigade anspråk på en betydande ställning i undervisningsplanen. Huruvida sådana betraktelser gjort sig gällande till förmån för ett läroämne, som k. m:t omsider formligen utdömt, efter att den upplysta allmänna meningen långt förut i den delen blifvit enze, derom skola vi ej tillåta oss att uttala någon förmodan. Men derom kunna vi ej hysa någon tvekan, att den ifrågavarande punk ten i skolreformen utan några som helst svårigheter eller rubbnigar kan genomföras, och att det derför är förunderligt, om vederbörande i oträngdt ml gh att förlänga en otjenlig, af dem sjelfva ogillad anordning, samt uppresa hinder mot sina egna tillkännagifna afsigter och fattade beslut.