Aftonbladet – 2 september 1874, sida 3

ursäkt Winifed bar att anföra nål vila och odugliga jif Aura befinner si ig miss Morgan 22 Åh, 0, rött bra vill kelssu, men honner infall och pycker äro lika många fom dagarna på året. Jag kan cj förmå henne alt promsnera ens en mil i ex sträcka och hela tiden jämrav hon sig öfver stenarna, stät torna, smutsen och bvartenda kräk på fyra ben epringer kon för och tror att det ärl tjurog. Dan ena natten hon sj sofva vför att åhonden skäller, ep annan väcker hona app hola haset, emedan hon inbiillar sig alt en bålgetisg kommit Inom sänggardicerna; får hon bufvucvär h hon ati en örmask krupit in i ha? henn2 och — kan uj tänka or något ski förliden 8 A i sin predi dot försäkrar jag pr oc alt ingen, som ej tänkte som ban, kucd: bli saljg — föll bon i spasmodisk gråt oh må ate lemna kyrkan. Den enda förklaring, hon sedag kunde gi v å öfver ett så högst van vördigt uppförande, var att bänken var wilad sk mörk och predikan var så ng och prosten sög sh jimmeriig ut, att bon tyckte att dot var vere hon letvande bografven och 2 hennes Jikorediken. Huru dyar kanns komma ficka, bögri,er 1ag verkligon ieke, och iblsud tviflar jag nästen på att hon kar vara ett barn af min sycterdottor. Men hvad kunde man också vän! för godt af en skdan nppfostran; faderno var föra hötire ök em fenior och den föräerf.) vade, nu! — Hvad tyeksr ? om från henne j etg bref med vär nådiga drotvaläre hyfvud! upp och nedvändt — ärottningsns eget, kunge !. liga hutyad med krouva och allt upp och