Aftonbladet – 28 augusti 1874, sida 3

gammal qvinna stängde sin dörr för honom emedan han bjöd henne en sopp-polett stället för pengar; en annan öfverhopad honom med de brutalaste tillvitelser, eme dan han, djupt medlidsam för hennes fat tigdom och dagliga förolämpningar af er barbarisk äkta man, hade förmått denne till ett löfte att stanna hemma och ej för. störa sig och sina pengar på krogen; er tredje, dittills trägen kyrkgångerska, emiegrerade med hela sin familj till en meto distförsamling, emedan hennes barn icke fått så bra julgåfvor som en fattigare grannqvinnas. En intressant, förlorad son, om hvilken Cyril, till följd af de bibelspråk, hvarmed han rikligen späckade sitt tal, hade gjort sig stora förhoppningar, befanns vara en förhärdad skurk, väl känd för polisen. Emellertid funnos äfven ljusglimtar i hans melankoliska verksamhet; rörande fall at sann ånger, heliga exempel på tåligt lidande och ödmjuk tro, hvilka voro för honom en mer än tillräcklig tröst och en ersättning för allt hvad han fick utstå. I dylika fall såg han följderna af sin andliga verksamhet och var nöjd. Besteg då Cyril aldrig predikstolen? Kom han aldrig i tillfälle att, som han så lifligt åstundade, visa en fallen verld hvad en vältalig predikant mäktade åstadkomma? Jo, för en liten del af verlden — hans verld i Sanct Stephens — predikade han söndag efter söndag i första eftermiddags-gudstjensten, alltid föga besökt och aldrig af de respektabla församlingsmedlemmarna. Under sommaren tillsade familjfadern, att vagnen skulle köra fram, och gedan så många af familjens ledamöter som möjligt blifvit in stufvade i dem, bar det at till Kew eller Richmond. På vinterv, deremot, hade man den starka söndagsmiddagen att smälta för