Aftonbladet – 28 augusti 1874, sida 3

e rt KARA Ångfartyget Österbottens brand. 0.) Tidningen Äbo Underrättelser meådel: öt I följande bref från Björneborg om den fö; t färliga olyckshändelsen: ml Knappt hemtad från den allmänna hi störtningen öfver denna till sina följder fö. skräckliga händelse, skyndar eder korr spondent att meddela de tyvärr ännu ick follständigt kända enskildheterna vid de sorgliga katastrofen. å väg norrut hade ångfartyget Öste botten afgått från Räfsö hamn den 20 d: kl. 2,10 e. m. och hunnit bortom det knapp en half timmes väg utom hamnen belägn grundet Trekanten, då en af passagerarn varsnade att eld kommit lös i några tjärad drefbalar, hvilka befunno sig bland däcks lasten. Superkargen, som genast underrät tades härom, tillropade omedelbart den på kommandobryggan stående kapten om för bållandet, och order gafs genast att sätts sprutslangarna i tjenstbart skick. Elden spred gig emellertid med sådan haxrtighet. att dessa icke hunno angöras, ty på mindre än fem minuter var hela däcket midskepps i lågor, och den ganska starka vinden underhöll häftigt lågornas framfart. Derjemte hade order gifvits, att med full maskin styra lupp mot Räfsö strand för att i nödfall hinna sätta fartyget på bank; men lågorna hade inom få minuter tvingat såväl befälhafvaren som rormannen att lemna kommandobryggan, så att fartyget nu gick för vind och våg, tills ångmaskinen af orsak, som ännu sväfvar i dunkel, stannade och ankare kunde fällas, hvarigenom fartyget erhöll en ställning, som ännu gjorde en del af däcket för en stund möjligt att passera. Emellertid hade upproret äfven nått de i salongerna vid middagsbordet sittande passagerare, hvilka nu, några och 30 till antalet, sökte att störta upp på däck, och då däckspassagerarne inemot fyratio redan förut voro utom sig af förskräckelse, uppstod ett förfärligt tumult, der intet kommando vidare kunde göra sig hördt. Befallning var gifven att göra fartygets alla fyra båtar klara; men innan ännu krokarna till en af dem voro lossade, hade den fylts af menniskor, och då de afskuros, kantrade båten, hängande på bardunerna, hvarigenom alla de dervarande störtade i sjön. En annan båt, som likaledes fylts med menniskor, ehuru kaptenen och em med knif beväpnad man af besättningen der fattat posto för att hisdra tilloppet ingan farkosten hunnit firas ned i vattnet, brast midt itu med samma påföljd för de inuevarande, som drabbat de förre, och de tvenne öfriga båtarna hunno visserligen ned i vattnet, men sönderbråkades inom kort emot fartygets skrof. Med lågorna på ena och vågorna på den andra sidan sökte de ombordvarande att med lifbergare och tåg hjelpa upp hvad som räddas kunde af olyckskamraterna i vattnet, hvilket äfven lyckades med en del, deribland kaptezen; men få hade väl vare sig från det ena eller andra olycksödet undkommit, såvida icke hjelp i yttersta nöden tillskyndat. Jag kan tyvärr icke lemna onämndåt, att trenne fartyg, tvenne från Åland, benämnda det ena Emilia det andra Lina och ett svenskt, vid namn Åhus, kunnat segla förbi dessa skräckscener, utan att lemna ringaste assistens, fastän det af sjömän icke anses omöjligt att sådant af dem kunnat ske). Så icke befälhafvaren på norska skeppet Tellus, kapten O. Thorssen, hvilken från sitt fartyg i hamnen varsnat lyckan temligen i början och genast med tt par man i sin skeppsslup seglade ut till stället. Desse djerfve och raske män, som cke skyggade för att gå det brinnande artyget på lifvet, ehuru masttopp och segel kolades, upptogo från vågorna icke minre än tio med döden kämpande, hvaraf sex mm tacka dem för lifvet. Kapten T., som fven gick ombord, skall varit kapten Lilje (vist eedermera både med mandom och räd rycket behjelplig i hans nu så ytterst vära värf. För att antyda några af scenerna i detta örfärliga drama, må nämnas de af ögonitnen besannade grunddragen först till en f nämnde raske män omtalad episod. Med in slup komne till närheten af fartyget, ågo de vid sidan af detsamma en qvinna fvan vattnet med ett barn på armen krampktigt hållande sig i ett tåg, som hängde tver relingen. Med yttersta ansträngning unna den olyckliga till hjelp störtar den rma modren sanslös i båten, men barnet — vågorna der bredvid. — Andra bland de vattnet nedfallna hade konvulsiviskt bitit ler hakat sig fast i tåg och spillror af itarna och annat trägods, så att blod strömade från dem. En, som simmande söker idda sin drunknande moder, upptages sanss från vågorna, och en syster håller med rtviflad styrka den andra invid båtsidan ver vattnet, tills en stöt mot fartyget gör une med såradt hufvud sanslös och vanäktig at vidare hjelp. Lyckligtvis haae bogserångarne Azalea h Salama, som någon half timme senare ulle återvända till staden, ännu icke hunt afgå, hvarför den förstnämnda, hvilken et hade en bogsering för handen, kunde rst göra sig klar till assistens, och dess liga ankomst för man tillskrifva att större len menuniskolif under de gifna förhållanna blefvo räddade. På tåg och bärlingar lade sig så många som kunde akterut ned in Österbotten på bogserångaren, som jemI upptog en del af dem, som ännu då i ttnet voro vid lif. Senare anlände iemÖ etta 0 om m. om ke bön bh mr et Fer Br