Aftonbladet – 27 augusti 1874, sida 3

ansigte, den djupa sorgdrägten och hennes dfvergifna ställning, som drog honom tillbaka, och likasom anropade honom atticke alldeles ötvergifva henne. Och likväl, — hvad hade han, den allvarliga, stränga vetenskapsman: nen, hvars ungdom icke varit någon ungdom, hvars hjerta aldrig brunnit — hvad hade han att göra med den stackars irländska flickan med det oskyldigt barnsliga ansigtet? Hvad har någon af oss att göra med vårt öde? Det är väl sannt, att vår hand må sätta det mäktiga hjuli gång, som leder hela maskineriet af vårt lif, men dermed slutar också vår makt, ty hjulet går sedan af sig sjelf, Gömd för våra ögon är den kraft som rör det; vi veta blott att mången, som djerfts gripa in i denna kraft, blifvit krossad och förgåtts, SJUNDE KAPITLET. Ett halit är hade förflutit sedan Cyril Thornton tillträdt sin plats som andre adjunkt i er stor och folkrik församling i London, En sådan plats hade ban drömt om under hela sin studietid; för att på detta mål hade han arbetat med trägen flit, men omhan sffrat mycket för sin ärelystnad, aå hade äfven lönen blifvit stor — besinna blott att få tillträda en adjunktstjenst i London! Cyril såg saken från två skilda syspunkter och från båda föreföll den honom lika lockande. Först: stora verlden, dess srydd och bifall, för att tillfredsställa nans äregirighet; för det andra: tillfället att få kämpa mot denna verlds dörskaper, laster och ötfverdrifter — detta skulle tillfredsställa hans samvete, Entusiast och svärmare, sägom Cyril Thornton vid deana tid! af sitt lif änav var, betraktade han sin verksamhet icke såsom ett embete, utan som en kallelse, och ansåg sig vara utko