Aftonbladet – 27 augusti 1874, sida 3

Frankrikes svarta kabinett. Under denna rubrik ha vi i en tysk tidning funnit en historik öfver det bekanta hemliga kabisett hos postverket i Paris, der med posten afsända bref och handlingar öppnades, lästes och afskrefvos. Ehuru vi redan förnt under rubriken: Strödda underrättelser ha meddelat en temligen utförlig beskrifning om denza skändliga inrättnings verksamhet under Napoleon III, tro vi, att nedanståends sammandrag af den ifrågavarande artikeln skall läsas med intresse. Att uppsnappa brefvexlingar och bryta upp åt posten anförtrodda handliogar är en tradition från den gamla regimen, hvilken fanns redan under Ludvig XL Danne hade uppställt såsom allmän grudsats, att de kungl. kuriterne endast fingo fortskaffa sådana bref. som biifvit förut genomlästa af myndigheterra, för att öfrertyga sig om, att de icke innehölio någonting, som kunde lärda regeringen till skada. När kardinal Richelien lät de kungl. ku rirerne ö!vertaga den postföring, som förut varit universitstsbudsn förbehållen, hyllade han samma sats, som Montesquieu uttalat: Konspirationerna i staten ha blifvit svårare, emedan efter posternas inrättande de enskilda hemligheterna ha blifvit offentliga hemligheter. Den fromme kar dinalen kallade breföppnisgen helt enkeli: uppmjukning af lacket-, Luåvig XIV fullkomnate Richelieus verk genom att inrätta en politisk pulisbyrå, som enkom var afsedd att öiveivaka bref vexlingen. Han kallade den: Posternas hemliga kabivett, hvaraf sedermera benämningen det svarta kabinettet, le ca binet nroir, bildades, hvilken har bidvehkllit sig till våra dagar. Ludvig XIV:s beryktade minister Lvuvois var själen i det hemliga splonerioch breföppningssystemet. De särskilda sfdelningarna af posternas hemliga kabinett gingo i arf till medlemmar af samma familj, hvilka enkom uppfostrade: för detta snygga göromål. Desse hemlige tjenstemän voro lika tyst låtne som skicklige. När en politisk pergon underkastades deras kontroll, togo de ett aftryck af hans sigill, uppbröto och tillslöto hans bref med så stor färdighet, att förräderiet icke ens kunde anas. På detta simpla sätt utspionerade den bourbonska monarkien icke blott Frankrike, vtan äfven hela Europa. Den genomforskade de stoltaste palats och de uslaste kojor, Den upptäckte allt, hemliga planer, komplotter och diplomatiska intriger. Prinsar at blodet, statens högste embetemän, sändebud, höga och låga voro underkastade kontroll af .le cabinet uoir. Ludvig XV roade sig äfven med detta usla spioneri. Under honom hade det dock mer till ändamål att draga slöjan från privatlitvet och bör icke förvexlag med den politiska agentur, hvars syftemål var att upptäcka diplomatiska hemligheter, och sksom hvara ledare prins Conti och grefve Broglie gjorde tjenst. Ea kammarfru hos markisinnan Pompadour, madame du HausBet, berättar härom följande i sina memoi rer: Konungen lät hertigen af Cholseul meddela si postens helighet, d, Vv. gort drag ur de öppnade brefven. lat. som hans företrädare, hertioon af Årgeoson aldrig hade haft av bugna sig åt. Men Cholsenl missbrukade ynnesten och roade sina vänner med berättelser om lustiga tilldragelser och kärleksintriger, som han på detta sätt erfarit.Med utdragen, som gjordes af ett halft dussin tjenstemän, inställde sig intendenten alla söndagar till omedelbar föredragning, alldeles som en verklig minister. Kemister af första rangen under restaurationen, då det svarta kabijnettet stod i sin högsta blomstring, försmådde icke att bringa sigilluppmjukningsa-konsten till så hög fulländning, att till och med den mest misstrogne kunde luras derigenom. Ludvig XVI ville i sin ärlighet göra ett slut på skandalen, som varit hans företrädares käraste tidsfördrif, och förklarade i ett dekret af den 18 Aug. 1775 medborgarnes brefvexling för ett fridlyst område, som måste undandragas så väl domstolartes som de enskilda personernas blickar, Men man förstod snart att intala den svage konungen, att statsklokheten icke tilläte att hälla brefhemligheten i helgd, och snart var det svarta kabinettet åter lika verkkamt som förut. I de cahiers, som valmännen lemnade sina representanter till 1789 års generalständer, spelade en häftig fordran pp undanrödjandet af klagomålen ifver brefhemlighetens kränkning och sträng bestraffning af hvarje posttjensteman, som! tog sig att öppna bref,en bufvadroll. Mer! edan i sessionen den 25 Juli 1797 genvälde Robespierre Mirabear: Onekligen j iro bref okränkbara: men om en hel nation väfvar I fara, om man sammansvärjer sig not friheten, blir hvad som eljest är ett brott en berömlig handling. Skonsamhet mot sammansvurne är förräderi mot folket