Aftonbladet – 22 augusti 1874, sida 3

henne uthärda ens nycker — hvem skulle kunna vara så grym mot en sörjande enka? Har ni då ingen nevö eller niece? Som jag kunde adoptera? Ack, minst ett halft dussin. Här är till exempel en lysande, ung officer — en högst intressant förlorad son — hvilken, sedan han på dårskaper förslösat under ett halft år en lika stor summa som han hade anslagen till sitt underhåll för tio år, säkerligen skulle vara rätt nöjd åt att få slå sig ned hos sin gamla tant och förvissa sig om hvad som af henne vore att hemta, Och naturligtvis blefve jag en lika stora fjolla som hvarje annan gammal tant, hvilken tar en elegant nevö under sin protektion, Han skulle snart locka mig att göra honom till min arftagare, och från den dagen skulle jag också förföl jas af den obehagliga föreställningen, att jag icke egde någon rättighet till att lefva längre — att det vore någonting opassande och simpelt uti att ställa sig i vägen mellan den älskvärde slösaren och hans for dringsegare. Och hvad mina niecer angår, säg mig uppriktigt, bäste doktor, ni som sjelf känner dem, om ni anser att någons helsa kunde stå bi vid en sådan pröfning som deras dagliga sällskap ?Men säg mig, finns det ej två faderoch moåerlösa barn, som det skulle vara en god gerning att på detta sätt räcka ep hjelpsam hand? Doktorn yttrade detta sakta och fogligt, men mrs Leigh svarade hönom med häftig och vredgad röst: Det är sannerligen grymt af er, doktor Cameron, att så ömtålig min helsa nu är, framkomma med ett så obehagligt ämne. Då min syster gifte sig med sin musiklärare, tog jag för alltid min hand ifrån henze och bennes barn. Hade hon lefrat, skulle troligtvis allt slutat annorlunda, ty