Aftonbladet – 22 augusti 1874, sida 3

göra mig frisk, så är det ni — ni som re dan har räddat så många. Ja, med Guds hjelp. Men hjertan; liksom kroppskonstitutioner variera; två sjukdomsfall äro aldrig hvarandra fullt lika, Edra symptomer, mrs Leigh, vitna om att bjertatzs funktioner aftyna af brist på näring, ty hjertat behöfver näring, lika väl som kroppens öfriga delar. Då hjertat är litet, trängt och lättfödt, händer det deremot att ect annat, som är större och mera expansivt, så vida det icke vårdas rätt, krymper tillsammans ja alldeles hårdnar. Jag har känt sådana fall, som fått ett ba dröfligt slut. Och finns ingen hjelp ? Jo, en enda — godt sällskap. Sällskap ? Ja, så sade jag; försök att skaffa er nå gon till sällskap i hemmet, och jag svarar för att ni blir botad icke blott för denna sjukdom, men för alla andra, dem pi trott er lida af alltsedan generalens död. En förmodan om sanningen, den glada, välkomna sanvingen, fattade mrs Leigh och hon räckte läkaren med liflighet handen. Ni har blott skämtat, ni elaka menniska, Allt detta har ni endast sagt för att skrämma mig — ni vet att ni har det. För att förmå er följa ett råd, som re dan förut ofta blifvit gifvet.. Ni behöfver sällskap. Och hvar skulle jag finna det? I Times spalter, der fruntimmer bjuda ut sitt deltagande, sin tjenstaktighet, aiva talanger och sin vänskap för femtio pund om året? Merci pour rien. Jag anser icke en gammal pjunkig frökens — eller ännu värre, en sörjande enkas sympatier värda femtio pund om äret. Man kan få en kammarjungfroa för mindre och på köpet efter behag låta