Aftonbladet – 21 augusti 1874, sida 3

Stationen har under denna tid ett mer än vanligt lugnt och ensligt utseende. Utom den stora byggnaden finnas här endast ett par förrådshus och en stuga för de nämnde hvite männen. Negrerna kampera i sina små barkhyddor, der de ligga och sofva eller röka sina pipor kring eldarne, Kenilworth hör ej till de stora stationerna, här finnas endast sex tusen nötkreatur och ett par hundra hästar. Mycket litet är att göra: att rida ut och se efter att inhägnaderna äro i skick och allt annat all right; härtill inskränka sig i allmänhet göromålen. Tre gånger om året är det deremot brådtom; då inträffar hvad som kallas musteripg, hvilket räcker två eller tre veckor hvarje gång. Då stampar egaren med sina sporrklädda stöflar redan före soluppgången på verandan och ropar för att väcka sina sömniga gossar, som snart i sin ifver springa kull hvarandra. Man har alltid en häst i beredskap, och den det tillkommer sadlar denna och rider kring hagarpa för att drifva samtliga ridhästarne in i hästgården, der sedan hvar och en sjelf fångar sin häst, Packhästar göras i ordning för tält och matsäck, och sedan hvar och en beväpnat sig med en stockwhip, gifva de sig af. Det gäller för hvarje dag att drifva hem kreaturen från nägot visst håll, vanligen i hjordar af tre till fyra huzdra, stundom ända till sju eller åtta hundra. Långt innan sällskapet om aftonen är äter hemma, tillkännagifves de ras annalkande af dänet från hjordarne, af klatschsmällar och hojtande. Hvilket ridande för att hälla dem alla tillsammans! Det bär af i galopp öfver berg och backar, tjurarna borra sina horn i marken och sparka med bakbenen, stundom anfalla ie hästarna, och ryttaren måste då taga sig väl i akt och med sin piska träffa dem i nacken för att härigenom hålla dem pål afstånd. Slutligen anlända de. och hela hjer-! jen drifves in i den dertill uppförda stockgården, Här lemnas de att böla och väsnas hela natten för sig sjelfva, Deras be vakare rida ned till stationen, dit de anlända trötta och uthungrade på hästar, som äro höljda af svett och skälfva af trött bet. Sjelfva bundarna nalkas långsamt med hängande tungor och kasta sig ned bakom buskarna. Allt, både hos menniskor och ljur, häntyder på, att här har varit ett härdt dagsarbete under tropikernas sol. Följande dagen gäller det att arbeta sreaturen, såsom termen lyder. De sorteras och indrifvas i gårdens alla olika aflelningar och undergå der fårfärliga operationer, af hvilka de flesta äro otäcka att fe och utan intresse att omtala. En del märkes och brännes; öronen sönderskäras, och egarens brand inbrännes i deras skinn, . Jetta för att förekomma stölder och för att. egaren må kunna hålla reda på dem. När allt är slutadt, sändas de kter ut å olika ingar, allt efter som de visat sig förhoppuingsfulla och deras olika dom utfallit. Pål de största stationerna, der man lägger an på fullblod, tillkomma många andra göromål, men der man endast eger en vanlige pppsättning, inskränka sig sysslorna till et nämnda, Några gånger om äret besökes stationen af en oxhandlare eller slagtare, och då begifva de sig till slagtarens äng, der man tager så många, som befinnas vara för ändamålet lämpliga. Jag nämnde att Kenilworth skötes hufvudsakligen med australnegrer; detta är dock ett fullkomligt undantagsfall, jag har aldrig sett eller hört talas om någon annan station, der detta är förhållandet. Emellertid har försöket härstädes slagit väl ut, Samme egare har i öfver tio är lyckats qvarhälla infödingarna på sin egendom och lärt dem att göra allt och göra det väl. De ega fullkomlig frihet, äro väl behand lade, erbålla rikligt med kläder och föda, men föga penningar och icke en droppe spirituosa. Roligt är att se, huru väl de veta att uppskatta ett vänligt bemötande, huru tacksamma de äro och hvilken tillgif venhet de visa. Vanligen skötas stationerna uteslutande med hvitt folk (white labour), och de äro väl betalda med omkring femtio pund om året och allt fritt, Är stationens egare en verkligt hederlig och liberal man, är allt godt och väl, men är han deremot icke detta, förstår han att lätteligen minska den till namnet höga lönen, Till följd af atstånden måste hans arbetare köpa allt hvad de önska af honom sjelf, och värdet af hvad de erhålla afdrages på deras lön. Det finnes många godsegare, som draga fördel häraf och läta sina arbetare betala så oerhördt för hvad de erhålla, att vid årets slut föga eller intet af lönen äterstår: i stället för penningar erhålla de en qvitterad räkning. Ej alla egendomar hafva enligt spräkbruket rätt till ramnet station, utan detsamma tillkommer endast dem, som tillböra squatters.. Desse ega ofta endast den jord, byvarpå deras hus är bygdt, och allt det öfriga innehafves på arrende af staten. En free selector deremot är egare af hela sin egendom, men om han skulle djerfvas kalla lensamma för station, skulle hans grannar, hrr gquatters, svara honom med ett förpktligt småleende. De blicka ned på honom såsom på sin naturliga fiende, en fat lig stackare utan tillräckligt rörelsekapital för att kunna upptaga ett par hundra tu sen acres på arrende, och som derför nöjer sig med att köpa de medgifna tio tusen ;cres; dessa utväljer han af det bästa lanlet på en station, hvilken han sålunda il väsentlig män skadar. Det är mellan dessa ssquatters. och fre selectors som de stora politiska striderna utkämpas: deras intressen iro alldeles motsatta; the squatters äro lanlets rikaste och inflytelserikaste män, del 1080 sig vara landets grundläggare ochl lerför också dess rätte herrar. RB. L.