Aftonbladet – 21 augusti 1874, sida 3

den tid, gom han trotsat, en gång utplåna ur lifvets krönika, Sådana voro de tankar, som rörde sig i doktor Camerons själ, då han åter bredde lakanet öfver den kraftfulla gestalt, som så lunda midt i mannaålderns fulla styrka och helsa hade träffats af förgängelsen. Förskräckligt — i sanning, förskräckligt! Doktor Hall, husets läkare, hade obemärkt inkommit och stod bredvid sängen, De båda vännerna helsade tyst på hvarandra och den högtidliga paus, som uppstod, bröts slutligen af mr Hall: Ni kom för sent? Ja; han måste vid min ankomst ha varit död redan en timme. En högst ovanlig kasus! Så förfärligt hastigt och han var likväl en så stark och ståtlig karl, hade icke varit sjuk en enda dag i sitt lif, en sådan konstitution! — stark som en Herkules. Jag skulle ha velat assurera hans lif till huru högt belopp som helst. Men här måste ganska visst någon farlig åkomma ha utvecklat sig sedan någon tid, fruktar jag. Ja, men som aldrig förkunnat sin tillvaro; ett oväntadt, härdt slag har drabbat honom. Kasta en blick på detta ansigte, Hall; mig synes att det förtäljer hela historien. Den lille doktorn blef förvirrad; han såg dödens prägel på de stelnade dragen, men detta var allt. Han var icke en skarpsyat iakttagare som doktor Cameron, hvilken i månget i döden bleknadt ansigte läst ett helt lifs hemlighet. Ett oväntadt, hårdt slag, säger ni, svarade den förre tveksamt; af hvilken art? Någon oväntad stor förskräckelse har dödat honom. Detta underliga skrämda uttryck, som i döden stelnat 1 hans ansigte,