Aftonbladet – 21 augusti 1874, sida 3

mäste dock dertill användas, och bäda äro med betydlig kostnad förknippade. — 00 Bref från Australien. XIX, Kenilworth Station, Queensland. Mars 1874, Det är för närvarande oerhördt varmt, regntiden pågår, floderna hafva svämmat öfver, och vi befinna oss på alla håll afstängda från våra medmenniskor. Så länge sommaren pågick och luften var klar och torr, kändes hettan härstädes ingalunda besvärlig, men nu i förening med fukten och regnet är klimatet temligen obehagligt. Kezrilworth är en cattle station liksom slla stationerna i mellersta Queensland; här finres sålunda icke mycket folk; allt som behöfves för egendomens skötande är en oxdrifvare, en stockman och tio till tjugo uegrer. Vi lefva derför här temligen för 088 sjelfva, och att vi, såsom jag nämnda, f, D. äro afstärgda från våra medmenniskor, gör icke mycken skilnad, ty våra grannar inskränka sig till en stalldräng, som bor femton mil härifrån vid en diligensstation. Sjelfva hbufvudhysgnaden ligger på en höjd strax invid Mary-floden, tillräckligt högt för att vi skulle behöfva frukta öfversvämningarpa. Vi hafva naturligen vår utsigt kt eöder för att icke besväras at middagssolen ; midt framför oss ligger en temligen vidsträckt öppen slätt, der gräset nyss förut vajade manshögt, och der boskapen betade i lugn och ro — nu i haet förvandlad till en sjö. Under vanliga förhållanden erbjuder slätten en vacker tafla med sin frodiga gräsväxt och boskapen, som i små grupper sprider sig öfver densamma. I en cirkel höja sig i bakgrunden de skogbeväxta bergen med sina höga, resliga gumträd, och midt öfver slätten slingrar sig Mary-floden, vid hvars lummiga stränder vi finna de vackraste utsigter; här växa bland annat cederträd, som i skönhet öfverträffa alla andra. För öfrigt utmärker sig ej denna trakt för någon synnerligt stor rikedom i afseende på växtoch djurriket, åtminstone ijemförelse med norra delen af Nya Syd-Wales och södra delen af Queensland. Det förefaller nästan som om den tempererade zonens aleter här delvis upphört, och den tropiska zonen knappt börjat. Af fåglar finnes här icke samma brokiga samling af olika arter och färger, dock hafva vi nog och öfver nog af papegojor, som skrika och väsnas förfärligt. Det som äfven finnes i myckenhet är ormar och skorpioner, fiskar och sköldpaddor. Infödingarne förse vårt bord dagligen med fisk och vildt, de äro ypperliga skyttar med bössan. Dock under regntiden hvilar äfven jagten. Öfversvämningarna inträffa med en förvånande hastighet. En afton sågo vi floden visserligen hög, deck ännu inom sina bräddar; följande morgon var hela slätten öfversvämrad, blott i midten höjde sig ännu en grönklädd ö, och här hade ett tiotal hästar och ett par tjugotal nötkreatur blifvit instängda och afskurna från de kriogliggsnde bergen. Runåt omkring den forsade vattnet och förde med sig träd, inhägnader och allt, som kunde bortsköljas, De stackars kreaturen råmade cch tjöto; det fanns en sida, der de möjligen kunde simma öfver, men denna tycktes de förlåtligt nog ej sjelfva kunna hitta på. För att hjelpa dem ntsändes alla negrerna till den motsatta sidan: de klatschsde med siva långa piskor, hojtade och skreko, men allt förgäfves. För hvarje ögonblick blef den lilla ön allt mindre och deras fara ökades; att simma öfver ansågs omöjligt för strömmen, och någon bät fanns efier vanligheten ej. Slutligen togo tre af negrerne mod till sig och simmade trots den starka strömmen lyckligen öfver och drefvo samtliga fyrfotingarne öfver vattendraget på andra sidan, hvilket de alla lyckades öfversimma, med undantag af en, som bortfördes af strömmen; vi hade derefter nöjet se dem lyckligen uppnå bergen i fjerran. Dessa häftiga öfversvämningar äro mycket egendomliga för floderna i Australien, De förorsaka ofta stora förödölser och fa ror; sällan aflöpa de så lyckligt som denna gång. Man hör stundom, att tusentals får blifvit dränkta; ofta omkomma äfven herdar och folk sysselsatta vid hjordarne, deras hyddor bortsköljas, vägarne upprifvas o. 8. v. Svårt är för personer stadda på resa vid dylika tillfällen, Här kom nyligen en karl med sin hustru; båda färdades till häst. De kommo på andra sidan den svälda floden och ropade efter bjelp. Deras belägenhet var alltför vanlig för att icke genast förstås. En inföding sam öfver med en matpåse bunden öfver sitt hufvud, och sedan de tillbragt ännu en natt i regnet, lyckades de på något sätt taga sig öfver. Underligt nog kan folket nästan aldrig simma, hvilket ytterligare ökar de faror, för hvilka de äro utsatta. Mycket ofta hafva de endast valet mellan att svälta ibjäl eller gå öfver floden, kosta hvad det kosta vill. De försöka då vanligen att sporra hästen och läta honom simma öfver med dem, men ofta ryckas de ned genom ström men, Olyckshändelser af denna art äro så vanliga, att de icke väcka någon synnerlig uppmärksamhet. inskära skoflarne mellan vanliga hjulringar, utan blefvo vid ändan af de enkla armarne dessa skoflar fästade på midten. Dessa hjul rörde sig på en tvärsöfver båten lagd ställning, hvardera på sin egen axel, som kringdrefs genom utvexling medelst ångmaskinen. Den 3 December gjordes försök härmed på den vanliga distansen, i lugnt väder, då de 180 famnarne tillryggalades på 2!, minut, som gör en fart af 12,960 alnar i timmen. Detta inträffar, som man ser, temligen noga med den hastighet, hvilken båten, enligt ofvanstående, erhöll medelst akterbjulet, och man kan deraf med någorlunda säkerhet draga den slutsatsen, att de båda slags hjulen i mån af drifkraften göra ungefär lika verkan. Några dagar förut försöktes verkan af akterhjulet under den ovanligt starka vestliga storm, som rasade här i trakten den 29 November. Man bjöd till, ehuru utan framgång, att med en skeppsjoll och 3 man vid årorna arbeta sig upp mot vinden utur hr Owens hamn. Det oaktadt gick hr Owen ut med sin ångbåt, som till närvarandes förundran gjorde fart direkte mot vind och våg. Att detta ej kunde ske med någon betydlig hastighet, finner ni lätteligen. Det visar emellertid, hvad verkan man har att vänta af detta slags hjul, då det drifves af en tillräcklig ångkraft. Det är ganska säkert, att om sidohjulen varit tillsatta och nyttjade, båten alldeles icke kunnat gå fram under den stickande stormen, emedan de höga bjulen göra starkt vindfång. Innebygda, som Avlika hinl alltid måcta wara hada Adoasco