Aftonbladet – 19 augusti 1874, sida 3

ledande in på på den rätta vägen, af en fö! vestra Sverige gemensam slöjdförening — hvilket förslag hänsköts till den af hushåll ningssällskapens ordförande sammansatt: komit, som eger att till tiden för näst: möte pröfva och verkställa de frågor ock beslut, som vid mötet förekommit — och öfvergå till sektionen för skogshushållning der hr Cronqvist höll ett föredrag i en ai dagens vigtigaste frågor, den om bränn torfven och särskildt de olika torfberednings sätten. Da särskilda torfberedningssätten är grundade på tre olika principer: skärning eller stickning, formning samt ältning. Med formning förstäs då att torfämnet direkt från maskinen erhåller den form det skall hatva ; vid ältning är deremot torfämnet ge nom bearbetning och en högre vattenhalt bragt i vällingartad konsistens. Mossarnes naturliga beskaffenhet och vattenhalt ha härvid från första början varit det bestämmande och gör fortfarande det ena eller det andra gättet mer eller mindra användbart. Skärnringens fördelar äro prisbillighet och tillverkningens bedrifvande med mista möjliga antal personer. Olägenheterna äro att produkten blir skrymmande och att alla arbetarne måste vara i sin sak fullkomligt kunniga. Maskinberedningen deremot fordrar blott kunniga ledare, under det de ötriga ärbetarne kunna utgörag af oöfvade. Fördelen vid formning framför ältning är, att dem förra erfordrar för samma tillverkningsqvantitet mindre torktid. Den fördel som ältning har framför formning är åter, att den fordrar mindre torkyta och mindre drifkraft. Förrän torfberedning,enligt skärningseller någon annan metod företages är det nödvändigt att mossen medelst dikning är sänkt till minst 5 fots djup och bäst är, om dikena göras smala, upptagas till en fots djup hvarje är under loppet af 5 är och ej läggas på längre afstånd från hvarandra än högst 60 fot. Kostnaden för en monses utdikning till 6 fots äjup vexlar alltefter ort och omständigheter mellan 30 och 70 krönär pr tunnland; msn man kan beräkna att genom den torf, som dervid vinner, blir halfva kortnades betäckt. Till sätteller torkplats, till hvilkea en jemnt planerad del af inoasen användes, måste anslås minst 10 qv.t pr tunna färdig vorl. Evligt den metod som för skärning användes i Hollaad, och hvilken kan anses sårom den ändamålsexligaste erfordras för torftillverkning fyra man, hvilka på följando sätt fördela och förrätta arbetet: En, försedd med ett redskap — bestående af ett vid ett långt skaft vinkelrätt fästsåt 15 tum långt och 5 tum bredt etålblad — notför, stående på kanten af mossen, de vertikala snitten; en andra, stående i gratven, de borisontela, dervid bogagnande ett slags spade, med 15 tum långt och 5 tum bredt. blad, förfärdigadt antingen a? sk och förtedt med stålegg, eller ock helt och hållet af stäl, och ligger de utskurna vanligen 15x5X5 tum stora torfstyckona ä mostens öfverkant;för att undvika för stark friktion bör ej jeru användas. Erfarenheten har nemligen visat att trä är det ämne som mot mossen åstadkommer den minsta friktionen, i ordniug derefter kommer zink, cå ställ vidare mesting os. V,; sämst i detta afseende är jern. En tredje man borttager den sålunda at de båda andra lösskurna torfvan med en klo, liknande en högaffel, och placerar deu å en smal skottkärra, hvarå den fjerde bortför densamma och urstjelper den så försigtigt, att torfatyckena, som ligga i rad i riktning af kärrans bredd, ställa sig på ända och stödda af en förut upplagd torfva intaga minsta torkyta. Denza stränga fördelning af arbetet gör att en stor myckenhet torf kan på detta sätt tillverkas: man beräknar vanligtvis 50 tannor pr man och pr dag, skledes med fyra man 200 tuanor pr dag, hvartill i icke ringa mån arbetarens upprätta ställning under arbetet bidrager, Nödvändigt är dock, att arbetarne äro öfvade för att detta resultat skall kuona uppnås. Toriven tsrkar hastigt nog, och dettå desto snabbare, i ju rakare itnier torfataplarno äre upplagda, hvarföre det är asärdeies gagneligt att, man upplägge Biåplarae hura tom helst, ställa dem i led i äen förherrskande vindens riktning. Stackar och dylikt ställas helat i nordsydlig riktnirg för bättre tillgodogörande af solens verkan och för erhållande sf minsta spöyta. Kostnaden vid detta slag af tillverkning stiger till 1!!a å 1!2 öre pr utskuret torfstycke. För att beräkna dem mängd torkad torf, som kan erhållas ur en torrlagd möskse, nppmätes denna, hvarefter hälften eller på sin höjd två tredjedelar af hvad mossen sålunda uppmätt visar, är den mängd torf, beräknad pr atjolpt tunna, man kan böppas erhålla. Ältringen skar dels A trampbottnar af olika storlek, vsuligen 1!2 fot djupa, i hvilka den uppblötta råtorfvea trampas med fötterna, eller, såsom tal. förordade, piekas med tunga gafflar, dels I hborisoatela lerkranlika tunnor, hvilket sätt på flere ställen inom och atom landet visat rig vara särdeles ändarsälsenligt och särskildt vid Kohlava fonnit Iängvarig användning. Nödvändigt är, om man vill uppså godt resultat, att dena rå torf, gom skall ältar ena året, nedsticker Wret förut i torfgrafven. Kostnaden pr tuana ;unaberedd älttorf belöper sig till omkring 27 re eller 21 öre pr centser. Ett medel att srhållå ett, synnerligast för kakelugnar godt orännmaterial är att, såsom vid Åtvidaberg, pblanda 33 proc. koks i ältmassan, och tal. var af den åsigter, att sannolikt mycket tslstybb skulle kunna på liknande sätt användas. Den efter ältmetoden beredda tortvev spricker gerna, men detta förekommör bäst om den, sedan den torkat en eller ett arm daemaw Afravnfnrltaer mad mattan Anh atwer I