Aftonbladet – 19 augusti 1874, sida 3

gar som denna, än att sjunka nedom sin egen ståndpunkt. Min ståndpunkt! — hvilken ståndpunkt? Don af en oförsynt drömmare, sottrförlittde sig på sina ingifvelser och — — : Och ej ville anteckna ens några hufvudpunkter och medtaga dem på predikatolen och som derför kom af cig just vid den vackragte delen af sin predikan, ty den var vacker, Cyril; — din rögt, dinå ord, ditt sätt allt var djupt gripande. Det är just likt dig att elltid egga upp mig med falaxs förhoppningar. Då man hör dig och min mor, skulle man lätt kunna taga mig för verldens åttonde underverk. Han skrattade skyggt och försmädligt och försjönk åter i tystoad, men Mary lät icke afskräcka sig. Ja, du: må skratta nu, menframtiden skall visa att din mor och jag haft rätt. Det går ej med ens att bli en storhet, och hade ån predikat för den talrikaste församling i en af Londons kyrkor, skulle det icke på långt när så pröfvåt din sjölfboherrskning, gom att se omkring dig alla dessa väl bekanta ansigten: det var detta som förvirrade dig. Bk var det, Mary. Från det ögonblick, då jag på kyrkogården stg folkmassan, greps jag af en underlig, plågsem känsla, en önskan att vara väl ifrån alltsammans. Ack, jag som så litade på att ordetr makt skulle sppehålla mig! utbrast den unge mannen Anyo med lideizefrll häftighet, men vu förstår jag det bättröxs Ja, Opnil Thornton skulle aldrig mera missskis sina svagare bröder; sedan han känt som de, kunde han ätven hysa medkänsla för dem. Och du. skall ju icke älska oss mindre Mr havima, R du blifvit en stor man, icke gannt, käre Cyril? Du skall finna Lion