Aftonbladet – 19 augusti 1874, sida 3

Derefter företogs val af ordförande, oc föreslog hr Holmberg dertill fabrikör Svar berg från Stockholm, hvaruti alla närva rande instämde, men hr Svanberg undanba sig detta förtroende, emedan han trodde, at det var lämpligare att välja en Göteborgs medlem på grund af ordförandens samarbet med sekreteraren, hvarför han föreslog h Holmberg eller, om dennes helsa lade hin der i vägen, någon annan af dervarand handtverkare. Sedan flere andra föreslagit till ordförande, gaf emellertid hr Svanber; vika och antog ordförandeskapet. Deretfter beslöts att till ledamöter i et beredningsutskott välja 7 personer, och en ligt förslag af hr Holmberg utsågos dertill hrr Lund och Hähnel från Stockholm, Feit! från Upsala, Svensson från Malmö, Krug fråa Örebro samt Strandman och Ahlin frå Göteborg. Derefter företogs första frågan till diskussion hvarvid hr Feith från Upsala uppträdde, och an såg han att denna fråga ej kan lända till någo beslut, hvarför denna ej borde hänskjutas til utskottet, hvari ordföranden instämde. Hr Häge från Upsala ansåg dock, att det föreliggande förslaget till gemensamma stadgar borde förs afbandlas, emedan frågorna med någon omskrif ning alltid varit desamma, men som beslut va fattadt att första frågan nu skulle afhandlas företogs den. Hr Sjöqvist ville detta oaktadt hafva frågan hänvisad till utskottet. Hr Feith ansåg orsaken till den mindre skick ligheten hös handtverkarne vara den, att er yngling nu för tiden allt för lätt förtjenade pen ningar; då han blifvit konfirmerad, vill han ge nast hafva hög aflöning och anser sig ej behöfva kunna något mera för att hafva rättighet till dylik påökning. Hr Strandman påstod, att man nu ej får andra än mycket fattiga lärlingar, som ej gifva sig tid att lära ut, då de gerna vilja hafva så nög betalning tidigt, att mästaren ej kan gifva lem det de fordra. Hr Hedlund hade en hög tanke om handtverkerierna, och trodde, att en menniska ej kan varda en fullt harmoniskt utbildad varelse, om non ej lärt något yrke. Det är nu ej som unler medeltiden, men det är önskligt att få den idens ordning tillbaka. Det torde vara svårt utt veta, om yrkesskickligheten blifvit mindre vad boktryckerikonsten beträffade, ansåg talaren den vara lika god nu som förr. Huru let kan vara i andra yrken kände talaren ej säkert, men hade hört skäl för och emot. Mån. nade nu i Uddevalla sett så vackra prof på aretsskicklighet, att det förr kanske ej kunnat ippvisas sådana. Om dessa vore af äldre eller yrgre arbetare, kände talaren ej. Det är sant. stt på alla områden fordras hög betalning, men let beror på förläggaren, huruvida han gifver uskaren lika mycket som den skicklige, ty arvetsgifvaren kan sålunda i många fall uppmanra skicklighet genom god betalning. våra olkskolor tå barnen god kunskap, men detta vaktadt taga mästarne ofta lärlingar från lanlet, och då dessa äro okunniga, Tppnå de sällan skicklighet i sitt yrke. Mästarne böra hos folkskolans lärare anbålla att utvälja välartade, för le olika yrkena passande gossar. Mästaren bör sörja för att verkstaden är sund och rymlig: nången arbetsgifvare uppfattar i detta som i undra fall ej rätt sin ställning, det är derför som sjelfsvåld hos lärlingarne ej alltid har sin irsprungliga grund hos dessa senare. Straxt efter kl. 2 åtskildes mötet. På eftermiddagen klockan 5 togo förhandingarne åter vid, och förelåg då till beandling förslag till gemensamma stådgar för rikets handtverksoch industriföreningar, vilket förslag på uppmaning af föregående nöte utarbetats utaf komiterade, hrr Svanerg, Ambrosius, Backman, P. U. Krute, Lundberg, Schitz, Smidt, Wagner och Widnan. Ordföranden inledde behandlingen af det amma med att påpeka, att det vore wtarbetadt icke för att fullt tillfredsställa nåson viss förening, utan för att utgöra en edning, ett underlag för de olika förenin ;arnes, Trosas så väl som Stockhelms, aroetsordningar. Förslaget, som var af föl. ande lydelse, antogs derefter med få förindringar efter längre diskussion: 1. Föreningens ändamål äro: att till den inhemka industriens utveckling och förkofran bilda tt nyttigt samband emellan rikets industriidare samt att för befrämjandet af såväl deras om arbetarnes gemensamma bästa uppmuntra ch belöna de arbetare, som deraf gjort sig förjenta äfvensom att understödja hjelpbehöfvande ndustriidkare och arbetare samt deras enkor och varn. 22 Hvarje industriidkare af pförvitlig vandel eger, fter hos styrelsen skeende anmälan, rätt att ara ledamot af denna förening, såvida han et-. ägger den årsafgift, som af föreningen bestämnes. Visar någon sig icke vara värdig att tillöra föreningen, må han kunna, på det sätt arfisordningen innehåller, från föreningen utelutas. 23. Föreningens angelägenheter vårdas af en melelst slutna sedlar vid första allmänna sammansomsten hvarje år bland föreningens ledamöter ald styrelse, beståenda af en ordförande och en ice ordförande samt ett antal ledamöter och uppleanter, som föreningen genom srbetsordnifien bestämmer. Ordföranden och vice ordföranden väljas för n tid af ett år, men styrelsens öfriga ledamöter emte suppleanter för två år och afgår bland em halfva antalet hvarje år, första gången efer lottning. Afgående kunna återväljas. I och för besluts fattande skall, utom ordföanden eller vice ordföranden, minst halfva anlet af styrelsens ledamöter eller suppleanter ara närvarande. Vid lika antal röster för lika meningar gälle den, som af ordföranden iträdes, Styrelsen, som på sitt gemensamma ansvar mhänderhar föreningens tillgångar, utser årlien inom sig medelst slutna sedlar en kassaföraltare och två kassakontrollanter, som verktälla för föreningens ändamål beslutade utbeuningar. Styrelsen eger att antaga en sekreterare, som ot lämpligt arvode förer protokollen vid föreingens och styrelsens sammankomster samt beörjer uppsättandet af de från föreningen eller tyrelsen utgående skrifvelser. 4, Föreningen sammanträder på de tider arbetsrdningen bestämmer. Sådan ordinarie sammanomst tillkännagifves genom annons i en af staens eller ortens tidningar minst tvenne gånger, vate måNnMAnR AJ FAnRAEA Än förman ÅRA fa ET