Aftonbladet – 19 augusti 1874, sida 3

Åh, blygs, min gumma, sade mr Thornton skämtsamt, här låta barnen elden brinna tills sista kolet slocknar, emedan de veta att du vandrar någonstädes mellan Sodom och Zoar — Stackars mrs Thornton gnuggade ångerfall sömnen ur ögonen, gatte mössan tillrätta, kastade en afbedjande blick på glasögonen, som hon äter lade in ideras fodral, och log, liksom till försoning, sitt milda, lugna leende. Cyril, som nu åter var sig sjelf, rörde raskt om elden, lade på ny ved, så att lågan flammade friskt upp, och drog fram faderns länstol till spiseln. Emellertid hade Mary helt tyst och lugnt gått ut för att draga försorg Om en sDpar aftonmåltid. FEMTE KAPITLET. ÄR — Belgrave Square; kör så fort du kan. Doktor Camerons kusk visste hvad denna befallning hade att betyda, nemiigen lit eller död, ock de ståtliga bruna hästarne stannade kört derefter med skum kring betslet utanför porten till ett af de vackraste husen vid detta torg, hvilket, alltid besökt och gladt under den lifligaste delen af sä songen, företrädesvis var det just nu, klockan sju på aftonen, den timme då allt elegant folk återvänder hem från parken. Ett ständigt rullande af vagnshjul hördes; prakt fulla ekipager stodo vid många portar och vackra damer, inhöljda i siden, tyll och spetsar, stego lätt oph behagligt ned ur dem; en klar Majsol belyste denna tafia och vid ett hörn af torget utförde en musikkår ett gladt och Iiligt stycke. Allt talade om lif, om hänförelse, om tanklöst, ystert nöje. Kommer jag i tid? frågade läkaren en betjent i grannt liyrg,