Aftonbladet – 13 augusti 1874, sida 3

sorgen dämpades, tillförsigten höjdes, och då han på andra sidan bron mötte stora skaror af fotgängare, som voro på väg till Altons kyrka för att höra master Thorn ton predika, undvek han dem ej längre. men besvarade deras helsning med ett frynt ligtgod morgon och ett vänligt leende. Och under det han gick tillsammans med dem, bar han sitt hufvud kögt, högre kanske än under de förflutna månaderna, då den nyväckta kärleken hade gjort den förut raske. frimodige ynglingen förlägen och besvärad af umgänge med andra menniskor. På grund af den mottaglighet För yttre inflytelser, som utmärkte alla medlemmar af familjen Thornton, voro just den friska. stärkande luften, det klara solskenet det vänliga samspråket med vänner och granna! något så lefvande och verkligt, att de måste för tillfället ställa i skuggan bilden af den unga fickan, hvilken han aldrig mer skulle kterse. Nej, de sammanträffade aldrig mera, men ännu i dag är Caroline icke glömd ai honom. Det tillfälliga upprepandet af hennes namn, en främmande röst. som sjunger en sång, som hon plägade sjunga, eller den första ljufva doften om våren af vindarna fram. kalla on sällsam bäfvan i Harry Thorntona hjerta och den döda kärleken vaknar åter t 3 Den vissnade buketten -låg bortglömd i havs västfåcka till nästa torgdag, då han Äter tog på sig sin helgdagsdrägt. Medan han stod på den smala, men lifligt trafkerade gatan i den lilla staden och talade med miss Bessy Croaker, som förbländade-verl den i en ny hatt med lysande, grön plym och:en ännu mera lysande, blå sidenklädning, erinrade han sig plötsligt ett Fref fri , som skulle lemnas i miss Croakers egna, sköna händer; han drog häftigt upp