Aftonbladet – 13 augusti 1874, sida 3

i sin mån att öka intrycket af ödslighet och liflöshet. Fragmenter af tidningar, segel garnsändar och dylikt talade om brådskan vid inpackningen och der, — på golfvet, allde. les som hon hade kastat ned dem från stolen, lågo de stackars violerna, vissnade och döda. samt litet längre bort den lilla bukett, om. lindad med ett hvitt.band, som Caroline hade burit vid sitt bröst. Harry var ingalunda känslofull till sin natur, men han stod en lång stund orörlig som en bild och stirrade på dessa stackars döda blommor, det enda minne han egde a! den qvinna, han älskade. Han suckade djupt. upptog buketten och gömde den i sin väst ficka. Vi behöfva knappt tillägga att han hel och hållet glömt det uppdrag han erhållit. då han straxt derefter lemnade huset. Under det han långsamt vandrade hemåt. undvikande mer besökta vägar, var hans inre en tummelplats för de sfridigaste sin nesrörelser, bland hvilka — måste vi er känna det till hans. skam? — en känsla af lättnad icke var den minst mäktiga. Han hade aldrig varit blind för det offer han velat bringa sin mörkögda gudomlighet, och nu, då en säker söing sade honom, att hon för alltid vore förlorad för honom, kände han verkligen en lättnad vid tankeid att icke-behöfva meddela sin faitilj det djerfva steg; han ämnät tagå, Innan han passerat öfver Beckham bro, vände ban sig om fög att ännu en gång kasta en blic på täcka bostaden, dEed snart skulle vara gömd ibland träden. Idet samma byöt co Jen fram, och burna på den klypa, friska Inften, trängde klocklin on, som kallade till j udstjönst, Ci -hans öra. Solens lifvande ; VATSan och de klara tonerna från kyrkklockorna väckte hos honom gladare tankar;