Aftonbladet – 13 augusti 1874, sida 3

lifvades, då han med en sista blick på den ödsliga trädgården, hvisslande vandrade öfver fältet; ty det var en lång väg från trädgårdssidan till gårdsgrinden vid Beckham Oottage. Ingenting stärker så nerverna som en rask vandring en frisk vintermorgon och Harry kände sig stark nog att fria och lyckas, då han sköt upp den grönmålade grinden och gick rätt fram till ingångsdörfen. Han märkte i förbigående, att rull gardinerna voro nedfällda för förmaksfönstren, Besynnerligt, tänkte han, så långt fram på morgonen, Kan hon vara sjuk? Vill ni lemna dessa blommor till miss Drugh och framföra min helsning, sade han till värdinnan, då hon vid hans tveksamma knackning öppnade dörren. Hur sade pi, sir? frågade hon och stirrade förundrad på honom. Huru befinner sig miss Drugh? Harry ombytte form för sin fråga; ty den beskedliga qvinnang min och en viss ödslighet; som låg utbredd öfver huset, ingåfvo honom en isande aning om något olyckligt. Hvad hade: händt? : Hurn hon befinner sig, sade ni sir? Jo, jag tackar, mycket väl — åtminstone mådde hon: bra, då hon for. Då.hon for? Hvarthän då? — till kyrkan? Nej, Gudsbevars! Hon for.1 Sims hyr: vagn, som i all hast beställdes sent i går qväll. Miss Drugh var väntad till London, sade hon, och kunde inte dröja en endå dag längre: Det blef en:faslig:brådska och ett spring hela natten, så attingen af oss fick en blund i ögonen. Och derför tänkte jag nu koka mig. en kopp te, innan jag snyggade upp mig litet och gick till kyrkan för att höra