Aftonbladet – 13 augusti 1874, sida 3

I Hr Fozzi uppläste ett anförande at hr de Mortillet om icke-tillvaron af det förmenta Istendösfolket. Stendösarne äro i hans tanke Jendast en modifikation af grafgrottorna, och .Idenna plägsed har uppstått samtidigt på -lolika trakter. Hr Hamy redogjorde för några af honom nyligen företagna gräfningar i stendösarne ; i trakten omkring Paris och anser sig kunna bekräfta hr de Mortillets åsigt genom det Ifaktum, att man i dessa stendösar finner en -Imenniskorace med samma kännemärken som I renålderns menniskor. Hr Lorange återkom till frågan om de polerade stenverktygens tidehvarf i Sverige loch Norge och bekräftade på grued af sina personliga iaktagelser hr Ryghs åsigter. Hr Capellini redogjorde för de nyligen I gjorda upptäckterna från stenåldern i pro vinsen Bologna och af bernsten i de forntida grafvarne i nämnda provins. Han omnämnde Ide vackra fynd, som gjorts i en grafhåla i Bazzano och upptäekten i samma trakt af Jen verkstad för tillverkning af flintredskap. Hittills hade man trott, att dylika saker, som man funnit i provinsen Bologna, voro af främmande ursprung, men nu har man upptäckt, att detta ej är förhållandet, utan att de ha blifvit tillverkade inom landet. Skall man icke måhända en dag göra samma upptäckt beträffade bernsten? Hrr Cazalis de Fondouce, de Baye och Belluccei meddelade upplysningar om de äld sta bernstensfynden i Frankrike och Italien, I sistnämnda land hade hr Bellucci i närheten af Terni påträffat en hög från bronsåldern. Hr de Baye upplyste, att bernsten hittats i Marnes neolitgrottor och hr Cazalis de Fondouce omrämnde dylika fynd i en megalitgraf i departementet H6rault från söderns stenålder, d. v. 8, vid den tid, då man började öfvergå från polerad: sten till brong. Hr Chantre har funnit bernsten från bronsåldern i skattkammaren i! R6alon (Hautes-Alpes) och i flere grafvar från den första jerhåldern i Alpes de 8avoie et du Dauphin. Hr Engelhardt tror, att de talrika grekiska mynt, som finnas i norden, ha kommit dit genom bernstenshandeln, som tagit vägen utåt Donau och Weichseln, I Dan: mark, der bernstenssakerna äro ganska talrika i stenålderns stendösar, bli de betydligt färre i de senare åldrarne, utan tvifvel emedan de då funno efterfrågan i handeln och betalades dyrt. Hr Oppert förklarade, att man ej kan vinna nägon upplysning i bernstensbenäm: ningens etymologi, hvilken varierar i de olika språkfamiljerna. Han tror, att fenicierna hemtade detta ämne på Frankrikes eller Englands kuster, dit den kommit från norden; men en annan väg förde bernsten utan tvifvel äfven genom Tyskland och på Donau till Svarta hafvets stränder. Sedan hr Franks frågat, om någon medlem kunde meddela upplysningar om bernsten i Rumenien, och hr Dirks i anledning af en at hr Pigorini uttalad önskan redogjort för de sällsynta forntida bernstenssa ker, som finnas i Holland, uppträdde hr Landberg. Han trodde, att bernstenen hade följt en annan väg än den af hr Oppert uppgifna, ehuru man hos fenici erna bör söka denna handels första uppkomst. Salomo och Hiram skickade flottor vester ut för att uppsöka bernsten och andra dyrbarheter. Den kananeiska gudstjensten behöfde bernsien för offren, ett bruk, som ännu är vid makt på Libanon. Tal. har funnit bernsten i flere af honom undersökta grafvar och har samlat saker af detta ämne på några stråkvägar till lands, som han tror denna handel ha följt. Han uppgaf till och med, att på de gamla orter, som antagas vara chananeiska, på öarne Baharein finnas lemningar af grafvar, som innehålla bernstensstycken. Hr Bertrand invände mot ett yttrande af hr de Mortillet, att det icke är grottmenniskorna, som ha uppfunnit stendösarne, utan att bruket afdem, infördt af en ny race, har spridt sig steg för steg och blifvit allmeg följande den väg, som han har antydt. Hr Evans anmärkte, att i frågorna om stendösarnes och stenredskapens förekomst får man icke lemna ur sigte landets geologiska beskaffenhet, emedan om det ofta icke fions stendösar, detta kan komma sig deraf, att landet icke egde tjenliga stenar att uppföra sådana med. Hr Schaffhausen meddelade några uppgifter om lappkranier och förevisade en hammare af bly, funnen i Neuss i grannskapet af Köln, I hans tanke var det en af de Thors-hammare, som spela en så stor roll i folkvidskepelsen i Tyskland. Man återfinner samma typ i silfveramuletterna i Kjöbenhavns och Stockholms museer. Sedan hr Virchow med några ord bemött det föregående anförandet, förärade viceordföranden i den arkeologiska kommissionen i Drenthe, hr Grathama, på kommissionens vägnar, kongressen fotografier af de förnämsta stendösarne i Drenthe jemte broschyrer rörande dem. Han bifogade derefter nägra utförliga förklaringar och meddelade, att den nederländska regeringen hade förskaffat sig eganderätt till åtskilliga af dessa minnesmärken och vidtagit lämpliga mått och steg för att betrygga de öfrigas bevarande. Onsdagseftermiddagen. President var hr Franks. De uppträdanda talarna fortsatte att hehandla samma