Aftonbladet – 12 augusti 1874, sida 3

Vestra Sveriges Andra Landtbruks och Industrimöte. (Bref till Aftonbladet.) ! Mariestad d. 11 Aug. på e. m. Hr Redaktör! Jag vill icke skildra för er min resa hi ned. Ni vet att den skedde pr nattåg, oci ni vet hvilka oöfverträffliga pinoredskaj nattägen å statens banor äro för den son nödgas af dem begagna sig. Ni har sjel känt huru blicken, tröttnande att betrakts de allt dunklare sig aftecknande konturerna af grantoppar, björkdungar och berg, trött vande att fixera de dimmiga stearinljusen bland hattaskar och resväskor der uppe vid kup6taket, hurn blicken, säger jag, mattas, och ögat slutes, och kroppen sjunker ned för att söka en hvila, som naturen fordrar, men trafikstyrelsen ej vill ge. Ni har sjelf drömt de drömmar man drömmer på natttägskupgernas hårda dynor, drömmar om allt som kan komma er att tidt och ofta spritta upp ur er oroliga slummer och frammana en from önskan att en eller annan af vederbörandev måtte få förflyttas i ert ställe. Och ni vet sjelf huru då och då, jant som ögonen slutits i en sådan orolig slummer, det kommer en ung man med en lykta i handen och hvita glimmande knappar i den blå rocken, skakar er i armen och ber att få se er biljett. Som man lätt fattar är detta blott ett svepskäl för att rycka er ur drömmarnes oroliga verld. Den välmerande trafikstyrelsen vet nog att sådana drömmar, som födas i nattågskupterna, äro långt ifrån angenäma; derför sänder den de unga männen. — Men allt detta vet ni förut; jag behöfver således ej skilira min resa, om hvilken jag dock med en känsla af djupt vemod kan säga att den Reisen glemmer jeg aldrig. Jo, en bit jernväg borde jag skildra, ty den är ny för eder, den öppnades nemigen först i April detta är, och det ir den 1,7 ratl långa, smalspåriga jernväsen mellan Moholm och Mariestad. Men tyvärr, när jag for der fram var det mörkt, och jag wet blott, att kupterna äro nyckes nätta, fast mycket små, och att man, för att draga till sig så mycken trafik som möjligt, stannar tkget vid vägöfvergån;ar och dylikt, der det kan finnas ett vinande menniskobarn som vill följa med. vanligt för våra förhållanden, men ända: nålsenligt vid en så liten bana, der tågen ia en aå långsam gäng. Jag skall i ett unnat bref återkomma till den lilla jernvä ren m. m., som specielt rör orten, och ber Yr nu följa mix ett slag genom platsen för le ganska rikhaltiga utställningarna. Om i tillåter skola vi denna gång blott taga n hastig öfverblick af det hela Men, innan vi komma dit, ett par ord: ill inledning! Mötets ändamål är, att invånarne uti Westergötland, Dalsland, Göteborgs och Bouuslän, Wermland och Jönköpings lär måtte lels genom allmänt deltagande uti de vid oötst anordnade utställningar ådsgalägga len ståndpunkt, hvilken jordbruk, fabriker, läringar och slöjder intaga inom dessa orer, dels genom utbyte af erfarenhet och sigter lifvas till befrämjande af jordbruets och industriens allt vidare utveckling ch förkofran. Tanken är ju vacker, praktisk, och erarenheten har redan visat dess ända: nålserlighet, ty detta möte är det andra ordningen. Det första hölls i Wenersorg år 1872 och rönte lifligt tillmöesgående från alla håll; detta har att gläda ig åt stt ännu allmännare sådant. Företaeta upphofsman är laudshöfdingen grefve 2. Sparre, som vid evt af hushållningssällkapens sammanträden i Wenersborg väckte örslag om och lifligt förordade att de nysslämnda sex länens hushällningssällskap vorde gemensamt föranstalta utställningar ich ordskiftesmöten, hvilka derigenom borde unna få långt större utsträckning och verka Ångt mera gagnande än de vanliga länsnötena. Tanken upptogs, gaf anledning till kriftvexlingar, af hvilka följden slutligen lef möten, sådans som detta. Kostnaderna äras till större delen af hushällningssällkapet inom det län, der mötet hålles; dock idraga äfven de öfriga länens hushållningsällskap, ehuru med jemförelsevis mindre lopp. För mötet här i Mariestad har Skaravrgs läns hushållningssällskap sålunda utrifvit några och 40,000 kr.; men tarock de nkomster som för biljetter m. m. kunna inlyta. Villni nu följa mig till platsen för utställninarne? Vi passera då från staden öfver de vå långa broarne öfver Tidan, förbi det vacka, af lummiga träd omgifna laudshöfdivgeesidenset Marieholm till den straxt på andra idan ån belägna, kronan tillhöriga, men åt taden på vissa år upplåtna parken Aleagen. Det är i den utställningen eger um. Vi träda in genom en enkel men makfull, flaggbeprydd portal der tvenne oldater af Skaraborgs regemente hålla vakt, ch väl är det att vi på uppslagen bära et lilla runda märket med sina blå och ula band, ty annars vore vår väg stängd f korsade bajonetter. Vi komma emellerid in i den vackra, nästan uteslutande med vörkgröna alar bevuxna parken, och se nart att en vackrare och ändamålsenligare lats för en utställning af detta slag knapast låter tänka sig. Öppna, rymliga plater omvexla med små kullar, och i en halfrets längs efter parkens ena sida en bred, ast väg. På de öppna platserna befinna ig de synnerligt rika utställningarn2 af makiver och redskap at alla slag, ifrån kullarne edblicka mellan träden de enkla men rätt rydliga paviljongerna, som rymma föreål, hvilka ej tåla att stå under bar himvel. och utefter den nyss nämnda vägen