Aftonbladet – 12 augusti 1874, sida 3

staden, så att den kom att omgifvas af skymningens skyddande skuggor, och satte sig derefter ned i den. Hvad ni än må tänka om det förtroende jag ämnar gifva er, började hon, är ni emellertid den förste, hvilken det blifvit erbjudet. Mången ung qvinna i mina förhällanden skulle utan någon förklaring mottagit ert tillbud och delat ert hem, och detta så mycket hellre, som hen skulle blifva en förskjuten, lottlös varelse, om hennes hemlighet biefve yppad. Men jag aktar er ädle, gamle far och er goda mor, och kanske är jag ocksö, tillade hon och den tilltagande skymningen dolde den blekhet, som spred sig ända till hennes läppar, kanske är jag för stolt att handla så ohederligt. SE litet ni än känner mig, har ni utan tvekan vågat lägga er lycka i mina händer. Jag är skyldig er tacksamhet derför och till gengäld skänker jag er ettförtroende, hvilket jag vet är i lika säkert förvar hos er, som det varit hos mig under alla dessa långa år! Ty det är en gammal historia, jag ämnar berätta er, alltför gammal, att numera kunna intressera allmänheten, ehura den på sin tid sysselsatte alla tidningar och kdrog sig allmän uppmärksamhet. Hör mig emellertid. En läkare, vid namn Westhorpe, som under trettio år fört ett lysande och ansedt lif och som var i högsta grad aktad och älskad af alla, som delade hans börs och hans bord — och hur många gjorde ej det! — blef anklagad för mord på sin äldsta och rikaste patient, hvars beklagansvärda tillvaro dag för dag blef mer beroende af hans läkares ovan. liga skicklighet, men som slutligen helt plöteligen afled. Hvad var väl naturligare — ett offer som den gamle mannen redan länge varit för alla slags krämpor och li