Aftonbladet – 12 augusti 1874, sida 3

Harry afvaktade hennes svar under stor oro och längtan. Han vred och vände under tiden sin hatt i alla möjliga fasoner och andrade huru det var möjligt, att hon kunde synas honom så omätligt aflägsen ifrån horom, nu då ett enda ord var tillräckligt att göra henne till hans för hela lifvet. Och nu skulle detta ord uttalas, ty sedan han på sitt enkla sätt förklarat sig, hade han icke ett ord vidare att tillägga, om också hela bans välfärd berodde derpk. Detta var en sak, som ej gerna kunde undgå mixs Drughs uppmärksamhet, ty slutligen upplyfte hon längsamt blicken till horom och svarade lugnt: Jag skall bli er hustrn, om ni vill hafva mig. 0, jag tackar er l utbrast Harry och sprang fram, men det var ett något i den vackra flickans ansigte, som hejdade honom. Han stannade plötsligt. Ja, jag skall bli er hustru, om ni vill hafva mig, upprepade hon, men känner jag Harry Thornton rätt och den klass, som ni tillhör, skall ni ha kommit på helt andra tankar, då ni har hört hvad jag här att säga er. O, miss Drugh, ingenting som ni har att meddela skulle förmå rubba min... men en ny blick förstummade honom. Afbryt mig ej, mr Thornton, jag ber derom som om en ysnest; hör endast hvad jag har att säga och gif mig derefter ert svar, ärligt såsom jag nyss gaf er mitt. Jag skall ej uppehålla er länge, men vill ni icke sätta er? Ni måste vara trött ef. ter er länga färd. Icke? Men jag är det. Och med en suck af otälighet sköt hon ped den lilla, täcka hatten från stolen, hvarvid hela massan af violblommor föll på golfvet, sköt derefter tillbaka stolen från eld