Aftonbladet – 11 augusti 1874, sida 3

men som olyckligtvis komma litet senare, när redan något nyt telegrafiskt abrakadabra tagit uppmärksamheten i anspråk. Hon nöjer sig med en följd aftelegrafiska orakelspräk, af hvilka hon inbillar sig lära någonting, ehuru de endast kuuna någorlunda fattas: af der, som gauvska utförligt följer med sjelfva tidningsredogörelserna för händelserna i utlandet, och hon får, genom anlitande af denna genväg, i behåll blott ett ytterst oredigt intryck af — hon vet sjelf icke hvad. Den betydelse för. tilningsläsarnes politiska upplysning och bildning, som utrikes.afdelningen kan och bör ha, går härigenom väsentligen förlorad. Dessutom vänjes allmänheten att fästa vigt vid strunt. -— en böjelse, som har tillräckligt starka rötter ändå, för att ej behöfva af tidningarna uppmuntras. Talsren önskade ej en återgång till del menlösa tiders bruk, då tidningstelegram ännu voro okända. Han viste väl, att man nästan lika gerna kunde föreslå den ärade allmänheten att afsäga sig jernvägar ochj gaslysning och mera tädant, och visserligen : borde för öfrigt missbruket ej upphätva det rätta bruket. När eljest någonting kommer på sned, plägar man söka att få det rätt igen: telegramväsendet står väl ej utanförl: denna allmänna lag för menskliga ting. Hura detta skall tillgå, blefve då den vigtiga frågan. Tvenne medel gåfves: dels att man bekämpades den till ett veridamonopol syf: tande centralisationen i denna affär, dels att tidningarna utöfvade ev allvarlig kritik och koxrtroll; Att det senare läte sig göra, förmodade talaren att ingen ville på allvar bestrida. Hvad äter det förra — åvägabringandet af konkurrens vidkommer, : förutsågo han vissa invändningar. Man skulle nemligen tilläfventyrs säga, att endast en mycket stor kapitalstyrka kunde uträtta något betydande på detta fält, medan deremot långt dritven konkurrens skulle förlama krafterca, Sädan plägade dock ej konkurreusens verkan vara på andra omrkden; dena medför ju eljest bättre vara till billigare pris. Och nu hade man icke allenast icke en sädan uppjagad täflan, som kunds anseg hota med samtlige täflandes ekonomiska undergång eller deras verksamhets aftymande, man närmade sig fastmer till ett monopoliserande envälde med dess säkerhetssömn och moraliska förfall. Dessutom vore de ekonomiska teorierna ej oinskränkt tillämpliga på det andliga arbe: tet, till hvars område den del af tidningar: nas politiska afdelning, som bestär af telegrafunderrättelsor, helre borde räknas, än till finansapskulationernas. Men under det senare skulle tidningstelexramväsendet mer och mer hemfalla, om den moderna industrialismen, som inom sina rätta gränser är förträfflig och uträttat stora ting, finge utan motstånd göra sig enväldig i denna sak och blifva en från täflan och kontroll frigjord medarbetare i hela verldens politi ska press, utförande sitt värf utan tanke på något annat, än de vackraste dividender, åstadkomna, lika godt huru: ej genom sanna och opartiska uppgifter till allmänhetens upplysning, utan genom tendens och humbug till hennes förvillande. Hr Krook, som ansåg den föregående ta: larens alla anmärkvingar berättigale, fäste appmärksamhet särskildt på de i telegrammen oftx — åtminstone för personer, som icke särskildt syssia med utrikesafdelningens detaljer — till oigenkännelighet förvända namnen, hvilket isynnerhbet lände till förtret för morgontidningarna, som ju icke i hvarje ögonblick kunde ha någon vid deehiffrering af dylika vrångformer van per: son tillstädes. Det vore väl ej för mycketl; begärdt, att telegramafsändaren skrefve namn så tydligt, att telegrafisten förmådde läsa dem rätt. Derjemte framhöll talaren, att de telegrafiska underrättelserna ej sällan äro mycket sena: en å onsdagsförmiddagen inträffad vigtig händelse i Paris borde kunna meddelas till Göteborg förr, än fram på torsdagen. Öfverlufvud få vi dåliga avalyser af Börsenhalles telegram; dej: komma rätt skapliga till Kjöbenhavn, men . mycket försämrade hit. Tal. antydde, att en skrifvelse i ämnet möjligen borde till vederbörande aflåtas. Svenska telegrambyråns representant, hr Fich, upptog de föregående talarnes anmärkningar till besvarande, BSjelfva den ifrågaj varande sakens natur medförde, att det vore. mycket lätt att blifva missbelåten, mycket svårt deremot att tillfredsställa anspråken. Telegrambyrån gjorde i sjelfva verket hvad i den förmådde, såsom tal. trodde sig kunna visa genom att bemöta, en efter annan, de framstälda anmärkningarna. Först ville han dock beriktiga det i motionen förekommande uttrycket: utländska bolag. Ritzaus byrå ni benhavn svenska och norska talegrambyråerna vore fullkemligt sjelfständiga. Väl vore den svenska byråns egare oj svensk till börden, men tal. kunde ej tro att häri låge giltigt skäl till det anförda attrycket, alldenstund motionären väl icke betraktade danskar alldeles såsom utländingar, (Hr Hedin: beror på.) Enligt kontrakt vore svenska telegrambyrån förbunden att lemna telegrafunderrättelser till ett omfång af öfverhufvud ettbandratjuga ord om dagen. Men i sjelfva verket hade byrån lemnat vida mer,inemot dubbelt så mycket, oller omkring 220 ord om dagen. Om nu, såsom man sagt, obetydliga eller betydelselösa notiser komma med, så göra de väl just ingenting ondt. Det vore för öfrigt svårt att afgöra och kunde, såsom ock den förste tal, erkänt, i flere fall med skäl omtvistas, huruvida en nyhet vore värdelös eller ej. Så vore t.ex. händelsen med den åberopade telegrafunderrättelsen om furstens af Serbien resa till Ischl: att telegrafen skyndat att bekantgöra den, hade sin grund deri, att man på vissa håll tillskrefve den en stor politisk betydelse, såsom artiklar härom i tvenne af tal. citerade tidningar utvisade. Hvad anmärkningen om den otillfredsställande resumen laf Disraelis tal anginge, så vore den befogad; men felet vore ej den svenska byråns, atan Ritzans byrås. Det är omöjligt att utfärda så tillfyllestgörande instruktioner för de agenter, som besörja telegrafmeddelanden till byrån, att derigenom misstag andvikas; man mäste lita på dem, på deras omdöme i de särskilda fallen. Tal. ville ej bestrida, att vigtigare nyheter stundom ej blifvit teiegraferade, men I trodde ej, att många exempel kunde anfö dras, att verkligen betydande underrättelser uteblifvit. Likaledes medgåfve han, att det T vore önskvärdt, ait meddelandena om vigltigare saker blefve utförligare, men. deromot ovigtiga uteslötes. Detta vore emellertid en penningfråga. Telegrambyråns ekonomiska ställning vore alldeles icke går dan, att den utan ökade bidrag från sine afaämars kunde åtaga sig denna förbättI ring. Utrikes departementet hade visat bej nägenhet att, för det aniydda ändamålet, höja sitt bidrag, derest tidvingarna gjorde Tlikaledes, men tal. hade från dessas sida ej rönt någon håg att inläta sig härpå; och l I f, n. vore väl, att sluta af frågans behandling å publicistmötet, ännu mindre utsigt Å dertill, än tillförene. Hvad auginge telegrafunderrättelsernas försenande, måste tal. tro, att den näst föregående talaren af få, på en lång tidrymd fördelade, fall bildat en allmän regel. Hvad samme tal. nppgitvit, att man i Göteborg men oo RR KK RR RR