Aftonbladet – 11 augusti 1874, sida 3

utgöra rätta forum för detta ärendes behandling. Det etora flertalet af mötets medlemmar representerade landsortspressen, hvilken i föga nämnvärd mån vore intresserad i frågan. Blott två tidningar i landsorten — naturligtvis Göteborg undantaget — kostade på sig utländska telegram för mer (om referenten hörde rätt) än 100 kr. om året. Tal. påpekade äfven de kommersiela tele: grammens vigt: regelbundna telegrafunderrävtelzer af detta slag hade, före byråns uppkomst, ej meddelats af någon Stockholmstidning, I desia telegram — yttrade tal, — kunde ju åtminstone ej vara tal om nå gon tendens. I hufvudsak vidgående de af förste talaren gjorda anwärkningar, kunde hr F. ej skönja någon utväg att till fnllo afhjelpa dem; han betviflade att konkurreasan skulle en skdan verkan åstadkoms, menu hade visserligen intet emot, att den försöktes, Det kusde hax emellertid försäkra, att by: rån ej skulle spara någon möda att andanrödja de öfverklagade bristerna. Hr Hedlund fann det nuvarande tillståndet sådant, att någonting ovilkorligen må: tå ite göras: vunnes något resultat i denua fråga, så vore mötet ingalunda fruktlöst. Den dryga utgiften i och för sig har man, anmärkte tal. mot hr F., icke öfverklagat, men väl telegrammens ringa värde iförhallande till den summa, do kosta. Den nästföregående talaren hade sagt, att byrän lemnade nära dubbelt så mycket, som kon-s trakten föreskrefve, och att dess ekonomija pj vore fördelaktig. Men vore det ej ett ganska besynnerligt sätt att sköta affären — ait sjeltvilligt ådraga sig onödiga kostnalot för att till tidningarna meddela baga teller. Telegrammen vore, trots företrädet vid! befordringen framför vanliga privattele gram, ofta mycket försenade, Om tilldrazelser i Versailles kl. 2—9 e. m. bör man man i Göteborg kwana få underrättelse förs kl. 6—7 e m, nästa dag. Nyheter från Spanien komma mycket sent. Urvalet vore däligt: man undfägnas med sådana obetyd ligheter, som det aldrig skulle falla en tidningsredaktion in att upptaga ur den utländeka tidningsposten, Alla möjliga små enskildheter i frågornas förberedande behandling i franska nationalförsamlingen tejegraferas: så utförligt sysselsätter sig ej vär press med svenska riksdagens förhandlingar. Men hvarför tager man då in hvad man sjelf finner vara värdelöst? Frågan kan besvaras med anekdoten om manner, som siek till staden och köpte medikamenter:; hemkommen, kände han sig alldeles frisk igen, fast han ingenting njutit af fakultetens håfvor; nu hade de emellertid kostat pengar, ech så — tog han in dem! Vidare vore mycket att anmärka met teegrammens otydlighet. Sjelt kunde tal. ej tolka hälften af dem, och stundom komme hela redaktionens förenade skarpsinne till korta. Tal. vore förvissad, att telegrambyrån sjelf ofta ej begrepe, hvad den telegraferade. Det förtroende, byrån sålunda visade tidningsmännen, vore väl smickrande och ej alldeles oberättigadt — ty man harlz2 på tidningsbyråerna god öfning att gissa såtor — men man ville dock helst undan bedja sig detsamma. Det går nog långt. när af 5 namn i ett telegram 4 vore rent förvända — t. ex. Longsay i ställe för Leon Say. BSärskildt vore naturligtvis en morgontidning, såsom Göteborga-Posten, ut satt för de värsta äfventyr. Men äfven inländska telegram vore otydliga; hvad hade man väl, i fråga om dem, att skylla på; der kunde ju ej Ritzaus byrå bära ansvaret? Tal. tvekade ej att införld hela mötet förklara, att dem, som sköter telegrambyråns inländska korrespondens, vore ill denna befattning oduglig. Det bör vara en rörlig person, som handhafver denna debalj. Nu finge man vänta orimligt länge på märkliga, i hufvudstaden hastigt spridda nyheter; tal. nämnde exempelvis flere notabla dödsfall (L. Hiertas, Gripenstedts, Ängströms, Seblstedts) och andra uppseendeväckande händelser, såsom eldsvådan vide Skutskär. Man behöfde utom telegrambyvån enskilda telegratkorrespondenter i hut: vudstaden, för att någorlunda tidigt få dy-s lika nyheter till Göteborgstidningarna. Tal. vidrörde ock hr F:s besynnerliga sjeltbekännelse om de 1870 bestälda tele rammen om franska segrar. Vore deana appgift någonting mer, än ett skämt i diskussionen — tal, kunde ej annat än fatta) i jen så — så gåfve den, ledsamt nog, an-la ledning att betvifla tendenslösheton i de telegram, som byrån utsänder. Derest billiga anmärkningar ej hjelpa, vore det enligt tal:s ksigt ingalunda omöjligt att ordoa saken annorlunda. Den sveyska pressen kunde t. ex slå sig till sammans och anställa en duglig person i Hamburg, Det är ej dyrheten, man klagar öfver, utan frånvaron af omdöme i urval och redaktion. Såsom ett bidrag till kontroll och kritik frön js tidningarnas sida ville tal. förorda, att man ktersände hvarje bristfälligt telegram med anmärkning om felen. Hr Nachmsap framhöll, att både allmänbetens och tidningsbyrbernas likgiltighet hade sin del i tidningstelegram-väsendets mindre tillfredsställande ståndpunkt, Tal, hade under två år haft aftal med telegrambyrån om handelstelegram för Svensk han-(: delsoch industri-tidning, men märkte just ej, att affärsverlden satte mycket värde på dezsa meddelanden; när de blefvo indragna, spordes icke missbelåtenhet från någon enda köpman iStockholm. Namnfeli telegrammen trodde tal., att redaktionsbyråerna mestadels finge skylla på sig sjelfva. Hr Fich betonade, att telegrambyrån vore en dålig affär, såsom affär betraktad. Tal. uppgaf, att förvexlingen i ett telegram af grefven af Paris och deputeraden Paris vore vederbörande redaktioners eget fel. Hr Krook bestred sistnämnda påstående: telegrambyrån hade telegraferat grefven af Paris.. Att man i Göteborgs tidningar kan meddela nyheter lika snabbt ur Börsenballe, som efter telegrambyråns underrättelser pr telegraf, förbehöll sig tal. att bevisa. Hr Fich: Han kunde icke gerna få de af hr Hedlund anförda utländska nyheterna tidigare än som skett. Hr Wall hade aldrig märkt något tendentiöst i telegrammen. Tal. vitsordade telegrambyrkus villighet att athbjelpa befintliga brister, men man hade måhända mindre, än vederbort, meddelat byrån sina anmärknings-anledningar. Urvalet behöfde förbättras. Hr Hedin sade sig ej f. n. önska någon resolution eller annan åtgärd, förklarade sig fullt belåten med den allvarliga uppmärksamhet, mötet egnat den ej ovigtiga frågan, som tal. fortfarande ville behålla i sigte. dan hr ordföranden sammanfattat diskusfsionens hufvudpunkter, beslöt mötet att ikta den förda öfverläggningen utgöra svar på den framstälda frågan. Och med denna redogörelse törde de meddelanden från fjerde publicistmötet få afslutas, som ni, br redaktör, begärt af Eder korrespondent. Det andra nordiska skolmötet.