Aftonbladet – 7 augusti 1874, sida 3

Rättegångsoch Polissaker. — eStockholms nattsidor. Under denna rubrik innehöll en här utkommande morgontidning nyligen en notis, bvilken sedan såsom sensationsnyhet gått igenom landsortspressen. Frågan gällde, huruvida en den 29 Juni afliden, några månader gammal gosse, Carl Emil Sandström (son till en nu i Hernösand bosatt piga) kunde anses hafva ljutit döden utan något förvållande af dem, som haft vård om barnet. Dessa voro (utom modren): ogifta Betty Olsson, enkan Gustafva Larsson och hustrun Carolina Pettersson. Det största ansvaret för barnets död kunde tillskrifvas enkan Larsson — detta enligt tidvirgsnotisen, som för öfrigt i allo öfverensstämde med den ingifna polisrapporten. Denna åter stödde sig på en anmälan af kyrkoherden P. Lindsten samt en af doktor N. M. Berlin utfärdad läkareattest, enligt hvilken dödsorsaken skulle ha varit svält och vanvård. Ransakning har i anlednivg häraf hållits inför rådhusrättens femte afdelning, och flere vitnen hafva öfverensstämmande intygat, att enkan Larsson väl vårdat barnet, att detta varit behäftadt med en obehaglig hudsjukdom, som dock genom Larssons vård i betydlig mån försvunnit, att Larsson sjelf ammat gossen, som likväl sälian velat mottaga föda och för öfrigt varit ytterst afmagrad och sjuklig samt flere gånger haft tydliga slaganfall. I går, då målet ånyo förevar, hördes ett nytt vitne, som bland annat intygade, att enkan Larsson visserligen haft tre barn att vårda, men att hon egnat den mesta omsorgen åt det i fråga varande. Dessutom var doktor Berlin anmodad att tillstädeskomma, för att närmare förklara utlåtandet i dödsattesten. Den af år B. afgifna förklaringen innehöll kafvadgskligen: att läkareattesten icke grundade sig på obduktion och icke afgifvits under edlig förpligtelse, att uttrycket asvält icke finge tagas i sin vanliga bemärkelse, utan här, liksom ofta af läkare, vore användt i betydelsen af otjenlig föda-, samt att gossen lidit af en hudsjukdom, angående hvilken doktorn likväl icke varit i tillfälle att anställa diagnos. På af rättens ordförande framställda frågor upplyste dr B. dessutom: att enkan Larsson plägat väl vårda de barn, som hon haft åt sig anförtrodda, att de omtalade slaganfallen mycket väl kunde hafva berott på medfödt hjertlidande, att enkan Larssons bostad varit trång och osundt belägen, samt att gossen äfven en tid varit inackorderad på ett särdeles osundt ställe vid Nybergs gränd, hvarest flere personer legat sjuka i mycket svåra smittkoppor. Domstolens utslag blef, att den lät vid de vunna upplysningarna bero. Först sedan domen fallit anhöll enkan Larsson om ersättning för sina inställelser vid rätten, men frågan var då för sent väckt. — Förlorade penningar. BSistl. gårdag anmälde arrendatorn C. O. Pettersson från Ericslund i Westerhanninge socken, att han samma dag på middagen i en hökarebod å Götgatan förlorat en plånbok, innehållande omkring 500 kronor. Han uppgaf för polismyndigheten att två personer,