Aftonbladet – 7 augusti 1874, sida 3

vild och konstig, men aldrig har sinnesrubbning funnits hvarken i din eller i min slägt, åtminstone ej sedan min morfars bror skar af sig halsen, hvilket för familjens heder förklarades vara gjordt i sinnesrubbning, men som i verkligheten bara kom sig af superi och — Men nu hördes Harrys röst ute i förstugan, Han stötte upp dörren med knappen på sitt ridspö och stannade på tröskeln ett ögonblick. Den unge mannen hade synbarligen ridit både långt och fort, ty han var nedstänkt från hufvud till fot. Nå, Hal? sade farmern, i det han ifrigt vände sig till sonen. Ja, min far, det är allt på redig fot. Jones går in på bytet och synes till ech med vara glad deröfver, men han vill språka vidare med er sjelf nästa torgdag. Mycket bra! sade farmern och gnuggade förnöjd händerna. Den jordlappen blir oss till stor nytta — hvad tror du, Hal?: Ja, ja, derom är intet tvifvel, svarade sonen, men hans röst röjde mindre intresse än vanligt då man talade om jordegendomen, och medan han talade, irrade blicken orolig och forskande öfver det bord, der bref och papper plägade läggas. Hvad ser du efter, Harry? frågade end med ett halft doldt, skälmaktigt leende. Åh, just icke efter någonting. Jag sökte blott en plats att lägga min hatt och mitt ridspö på. Hm, kära gosse, inföll mr Thornton, den tycker jag väl du skulle hitta, utan att gå omkring och leta derefter. Men kom nu och drick ditt öl; jag tycker du väl kan behöfva det efter din raska färds,