Aftonbladet – 7 augusti 1874, sida 3

Ja, mor, just ett dårbus. Dessa genier, som man gör så mycket väsen af, skilja sig icke alls från andra menniskor genom annat, än att de bära sig tokigare åt. En ung man får sint hufvud fullt af underliga griller, dem han ej kan göra begripliga för andra, emedan han ej begriper dem sjelf. Om han i sin dårskap anser sig vara mannen i månen eller kejsaren i Kina — bums stänges han in i ett dårhus. Om deremot hans tokeri ger sig luft i verser, i sekteriskt predikande eller sådant blir han beundral som ett geni. Jag skulle just vilja veta hvari skilnaden består mellan honom och dårhusbjonet? Båda skrika emot verldens orättvisa, båda prata, himla sig och gestikulera; båda låta håret växa och försumma att borsta det och hvad deras yttre menniska för öfrigt angår, så trör jag väl knappt att någon kan se mera förvirrad ut, än Cyril oftas gör det, då jag öfverraskar honom midt under hans inspirationer. Farmera skrattade godt, tömde sin bägare öl i ett andedrag oeh tillsade om sin pipa. Mary besvarade hans godlynta skämt med ett gladt skratt, men ehuru hon visste att mr Thornton icke precis menade hvad ban nu sade, tyckte hon sig vara pligtig att modigt stiga fram till försvar för genier i allmänhet och famiijens geni i synnerhet. Mrs Thornton, som med bestörtning hade hört den yngste, älskade sonens nan sammanställas med dårhus och oförnuft, höjde nu sin röst i all ödmjukhet till hans försvar, ehuru på ett sätt, som snarare muntrade än öfvertygade hennes herre och man. Kära far, hur kan du tala så? Det säger jag rent ut, att du förtjenar knappt ega en sådan son som Cyril. Jag nekar icke till att han kanske har studerat för mycket, hyilket gör att ban ibland förefaller litet