Aftonbladet – 7 augusti 1874, sida 3

gemensam vigt för de uppgifter, pressen har att fylla. På mötets vägnar framförde br Ridderstad — utsedd till vice ordförande efter hr Hedlund, som samma dag måst afresa från Örebro — de församlades lifliga erkänsla för det i allo utmärkta sätt, bvarpå ordföranden ledt förhandlingarna. Omedelbart efter detta sammanträde be gaf man sig till den fest, som ett stort antal af Örebro samhälles medlemmar gaf å gtadshotellet för tidningsmännen, Sedan bålarne, efter den splendida soup6n, blifvit framsatta, helsades gästerne välkomne af är G. W. Gumelius med ett tal, som vitnade om den vördnadsvärde åldringens ännu lika oförminskade talaregåfvor som varma frisinne. Efter lång torka hade — regnet och publicisterne kommit samtidigt. Publicismen har nu, då man vill till så vida kretsar som möjligt sprida kunskaper och bildning, den uppgiften att i otaliga rännilar sprida forskningens och vetandets resultat. Att publicisterne komma samman, för att samråda om pressangelägenheter vitnade om den allvarliga uppfattning, af hvilken man vore berättigad att vänta att de brister, som kunde vidlåda vår press, mer och mer skulle afhjelpas och dess gagnande verksamhet alltmer ökas. På tidningsmännens vägnar svarade hr Hedin, frambärande leras lifliga erkänsla för det vänliga och bjertliga mottagande, derönt. Tal. påminde om ett tjugufemårsminne (1849—1874), som vore på det närmaste fäst vid Örebro, nemigen första reformmötet och dess samt less efterföljares och Örebroförslagets be.ydelse i representationsreformens historia, amt slöt med ett lefve för detta vackra ninne och för Örebro stad. Härtill fogade ir Hodell en munter visa. Hr Bilow föreslog på sydsvenskarnes vägnar en skål för Nerike. Sedan det glada samqvämet ännu tt par timmar fortgått, manade hr Wali ill uppbrott, förnyande uttrycken af gäternes tacksamhet, men rönte en så vänkaplig opposition från en af värdarne, rekor Phragmåen, att det dröjde länge nog, nnan ljusen släcktes i festsalen, från hvilen det fjerde svenska publicistmötets medemmar föra med sig högkomster, som sent kola blekna. Ännu har ni ett par bref att vänta från Eder korrespondent,