Aftonbladet – 7 augusti 1874, sida 3

tonen hade redan inträdt och jemte den en skarp frost som tyst bredde sitt istäcke öfver marken, Så mycket välkomnare var den friska, flammade brasan på spiseln, hvars röda sken helsade farmer Thornton välkommen, då han steg in i salen. Det stora rummet var i hög grad hemtrefligt och behagligt, isynnerhet då, som nu, eldskenet lekte på den mörka, i ek grant skurna spiselkransen, på salens ekpaneler och på det långa bordet, äfvenledes af ek, vid hvars ena ända Mary satt fram. för ett kokande thekök, sysselsatt med tillagande af den kära drycken, medan vid motsåtta bordsändan stodo två bägare skummande öl, den enda jästa dryck som far och son tilläto sig att förtära. Cyril var den enda gom föredrog Marys thE, en smak som fadern skrattande förklarade, var nog för att visa hans lämplighet för det andliga ståndet. : Halloh! hvar hålla gossarna till? — ej inkomna ännn? sade farmern, i det han med racka steg gick fram till sin stora länstol vid spiseln och sträckte ut sin ben framför elden. ; Mrs Thorton, som kände mannens ovilja motbristande punktlighet, skyndade att urskulda sönerna: — Ser dn, far, det är en läng väg att rida till M-— och när man är ute i affärer, kan man icke så noga bestämma tiden för bemkomsten. Än Oyril? Han har icke ridit någon lång väg, skulle jag tro? Jag skulle önska, att han gjort det; det skulle fägna mig vida mera att se honom fackla landet omkring än att se honom stryka här omkring gården, tills han blir mogen för dåshus. Ett dårbus! — vår Cyril? Å, kors, far, så du talar?!