Aftonbladet – 7 augusti 1874, sida 3

-Joch möda, att genomstudera en artikel i en. j Stockbolmstidning, der landtmannapartiets Iklandervärda hållning i försvarsfrågan ut vecklades: han behöfde flitigt anlita en stor I bok med titel Femtontusen främmande ord ; Iman täsker sig lätt, hur föga ett så svårIfattligt skriftställeri skall väcka allmogens intresse, Hr Flodman påvisade den verkliga fara för språket, som ligger deri att den ymniga användningen af främmande ord förderfvar språksinnet och sålunda hämmar I möjligheten af språkets naturliga utveckling ur dess egna förråd och efter dess egna lagar, samt bemötte med anförande af exempel påIståendet om olämpligheten af gamla inhemskaords återupptagande, Emellertid erkände tal, visserligen, att språkrensningen ej kunde eller borde leda till en fullständig afhöll samhet från främmande ord. Hr Warburg I betonade, att äfven språkets skönhet vore i Tfara i följd af det utländska ordflödet; han förordade anlitandet af inhemska ord-sammansättningar. Hr Zanders, som åberopade framgången af holländarnes språkrensningsarbete, påpekade särskildt att skolan vore pligtig att främja hos det uppväxande slägtet sinnet för modersmålets renhet. Hr Gamelius, som sjelf längesedan praktiskt omfattat epråkrensningstanken, hemtade ur den pågående öfverläggningen exempel på, hvarthän vi redan vore komna: under motionärens anförande hade han antecknat mingt tio utländska ord, som säkerligen alla kunde undvikas. Hr Hedvall belyste, hur ytterst svårt allmogen har att göra gig förtrogen med de främmande order, hur dessa i folkets mun få de mest befängda betydelser (t. ex. motiver användes i betydelsen motigheter o. d.) och förvrängdt uttal. Hr Hedlund, som upptog de gjorda invändningarna till besvarande, bemötte härunder äfven de af dr Tegner i Svensk Tidskrift framstälda åsigter om språkets värende. Tal. visade, att öfversättning af främmande ord vore en d5lig utväg att undvika dessa. Bättre vore att lysana till det i folkets mun lefvande språket — tal, hade t. ex, af en hederlig fiskare i Marstrand, ännu ej förderfvad af salongsspråket lärt sig ett svenskt orå för trottoar,. Särskildt visade han varmt och vältaligt, huru språkrenvsningsfrågan ivåra! dagar, då det gäller att taga allmogen med sig i alla samhällets och odlingens intressen, är en vigtig länk i kulturarbetet, ett moment af stor betydelse — bredvid den folkliga riktningen i vitterhetloch konst m. m, — i den nordiska renaissance, som ) utmärker den tid, hvari vi lefva. Slut ligen blef hans motion bifallen med den jemkning att, utom upptagandet af gamla svenska ord, äfven genom afledning ellerl( sammansättniog nydanade borde användas i till ersättning för de främmande. L Å 4 Vidkommande rättstafningen (anira och tredje frågan) yttrade hr Bilow, att den vore jemförelsevis betydelselös och för öfrigt ej egnade sig till behandling å ett publi-j. cistmöte. Hr Hodell påminde om föregå1 ende mötens beslut, hvilka tal. börjat tillämpa ! och derför väl rönt smälek — men oväntadt 1 nog — ej det understöd, som ett allmän-! nare jakttagande af samma beslut frän de-l! ras sida, hvilka sjelfva deri deltagit, skulle : hafva inneburit. Hr Flodman erinrade om, att inga skäl förelåge, hvarför detta möte l: skulle afvika från de åsigter, dess föregBn-: gare uttalat. Tal. redogjorde för ljudenlig-lt hets-grundsatsens fordringar, visande hur il: sjelfva verket både enkla och oemotsägliga : de äro, samt föreslog en resolution af inne js håll, att mötet, med vidhållande af det näst : föregåendes af de fleste medlemmarne an-:i tagna resolution, uttrycker den åsigt, attlljudenlighetsgrundsatsen, i enlighet med nordiska rättskrifningsmötets öfvergångsförslag, må småningom och i den mån, hvar och en kan finna lämpligt, genomföras, På yrkande af hr Ridderstad, som sade sig för den goda sakens skull gerna vilja bryta med egna gamla vanor, blef hr Flodmans förslag af mötet godkändt. Jag finner mig hafva i hastigheten glömt här ofvan, att hr Ridderstad stälde sig på deras sida, som uttalade sig för landsförvisning af de främmande ord, hvilka förvandlat vårt vackra språk till en tatuerad skönhet, Det hade nyligen händt tal., att han vid bläddrande i en tio till femton år gammal bok blifvit formligen upprörd vid åsynen af de många främlingarna i den svenska texten. Ingen af talarens åhörare behöfde taga detta ät sig; ty bokens förf. vore — C. F. Ridderstad! Hr Flodmans förslag, att tidningarna äfven böra vårda sig om iakttagande at ordens rätta former (tredje frågan), utveck lades närmare af motionären, samt blef på yrkande af hrr Hedin och Wall, som erkände att detta vore fullt lika vigtigt som hämmandet af den utländska ord-invandringen, samt hr Ridderstad, som anmärkte att språkets skönhet och välljud i ej ringa mån berodde af denna formriktighet, af mötet godkändt. I sjette frågan spörjer en motioaär, om man ej borde å vederbörlig ort utverka rätt för hvarje svensk tidning att få ett exemplar af de officiela statistiska berättelserna och allmänna komit6ers utlåtanden, Hr Bilow ansåg, att man kunde nöja sig med den i presslagen tryggade rätt att vinna kännedom om alla dylika handlingar. Hr Hedin, framhöll vissa svårigheter som han ansåg ställa sig i vägen för motionärens önskan, och förordade i stället, att mötet måtte inskränka sig till uttalande af den önskan, att allt officielt tryck, hvark ej kan i vanlig ordning prenumereras (såsom Författningssamlingen och riksdagstrycket), måtte, så snart det till spridning utlemnas, annonseras och hållas tillgängligt till utsatt pris i en och samma bokhandel i hufvudstaden. Detta förslag understöddes af brr Borg, Bilow, Gumeelius. Hr Wall anmärkte häremot, att man gerna kunde åt tidningspressen bereda samma förmån i detta hänseende, som embetsverken åtnjuta. Den största möjliga spridning a? det officiela trycket är ju högeligen önskvärd. En del af den stora allmänheten får redan åt skilligt officielt tryck i följe med Posttid-g ningen; månne ej tidningarna, genom korta k sammanfattningar, skulle sprida mer kännedom om innehållet, än allmänheten på egen 1 hand inhemtar ur de digra volymerna? Dela svårigheter, en föregående talare velat fram-p ålla, sökte talaren undanrödja genom den lj nodifikation af förslaget, att ett visst antallp xemplar af det tryck, som ej åtföljer Postidningen, skulle hållas pressen till handa tj statistiska byrån eller på annat sätt !p Kostnaden vore för obetydlig att förtjenalh lÄgot afseende. Hr Ridderstad förordade lg ;ck motionärens förslag. Hvad gagnar detg officiela trycket, om dess innehbll ej varder t; Mlmänt kändt? Dess utom betonade tal.,lg utt landsortspressen utan den af motionären if afsedda hjelp blefve alltför beroende af huf-!) vudstadspressen, såsom ofta beröfvad till-iF älle att se med egna ögon. Slutligen bi-!1j öll mötet hr Hedins resolutionsförslag. d DM File ät Ö oh ot rt NR EE f Ft LR BR KT EK bt RR vt PD Br TR kt Kd RR — mn AAA Öms m-—R, HH BA mm Re Jag vågar ej i dag längre fortsätta min jli redogörelse för mötets förhandlingar. Deln afslötos, som ni redan känner, onsdags-(GC aftonen. Hr ordföranden sammanfattade ijt