Aftonbladet – 6 augusti 1874, sida 3

utkorades enhälligt till prest. Naturligtvis skulle han hålla ett tal, och ett tal höll han äfven på fullt allvar, bvilket öfverraskade både honom och alla andra. I sina åhörares ansig:en — de enfaldiga, olärda bybarnens — läste han sin triumf, sin första och kanske äfven Största. Nu förstod han hvad som var hans gäfva af naturen — det var vältalighet; han förstod äfven hvad som var hans kallelse — han skulle blifva prest! I stället för att, som förr, vara den jataste af skolans gossar, blef Cyril från den dagen den flitigaste af dem aila. Nu hade han ett ärofullt mål att arbeta för, och arbeta ville han äfven för att viona detsamma. Den Peskedliga mrs Thornton, som ej förstod avledningen, blef deremot allvarsamt orolig öfver sonens ovanligt hedrande uppförande. Han var ej längre stojande och bagitven på odygd, utan satt flitigt. vid boken öch iakttöglästimmarna ordöntligt. Sådana onaturliga förändringar måste hafva något att betyda; kanske förebådade de smittkoppor, skärlakansfeber eller tvinsot, och många voro de beska doger, som den madarlien ämhatan tis SRV be vana vas vV4VSALe hONOM att svälja. mes som ingen liffarliv stukdom kunde förmärkag, lugnade hon sig sfutligen öfver den inträffade förändringen. Men Cyril hade att pröfvas af värre hinder än sin mors oro och att svälja bittrare saker än hennes medicin, nemligen sin farg envisa motstånd och sarkastiska anmärkningar. Ehuru mr Thornton hyste tillbörlig aktning för presterskapet, med hvars bistånd man blir döpt och gift och får en kristlig begrafsing, hade han ingen önskan att en son af honom skulle ingå i det andeliga ståndet, Aldrig hade förut någon af Thorptonska slägten blifvit prest och