Aftonbladet – 6 augusti 1874, sida 3

Bref från Norge. (Från Aftonbladets korrespondent.) Kristiania den 31 Juli. Under det att politiken hvilar, göromå målen hålla ferier och den tryckande som marvärmen ovilkorligt leder taoken på de tropiska trakterna, kunde det kanske vars rätta tidpunkten — innan vi redan med nästa mönad äfven här hos oas inträda i mödornas säsong — awvt med några ord omnämna eu sak, som under det senaste året här i Norge har afhandlats med en if ver, som blott fö frågor, till och med om de 1 ordets egentliga mening varit mer nära liggande, ha kunnat glädja sig åt. Sa ken gäller den missionsverksamhet, som nu i omkring 30 ärs tid har bedritvits i Zuluvulandet i Sydafrika af en för sitt kall säkerligen lika nitisk som väl utrustad norsk prest, sedermera biskop Schreuder. Här i Norge har missionsardvetet i Zulu landet följts med stort intresse och deltagande; ett enskildt missionssällskap, som på 1840 talet bildade sig-för att anskaffa behöfliga penningetillgångar, har småningom utbredt sig öfver hela landet, organiserat sig på ett mycket starkt och klokt sätt. inrättat en skola till bildande af missionärer, uppsatt en egen missionetidning och i det hela funnit allt större uuderstid, hvilket har satt det i ständ att förfoga öfver betydliga penningetillgåängar och åerigenom förse missionen i Zululandet med en talrik stab af andliga arbetare. I detta varma deltagande har intet afbräck skett derigenom, att den ordets säd, som utsåddes i det fjerran landet, tycktes helt och hållet ha fallit på hälleberget. Tvärtom kan det väl hända, att just den högst obetydliga tillgången på proselyter och de sannerligen icke ötverdrifna beskrifningarna af den nästan djuriska själsråhet och okunnighet, hvari Zulufolket ännu är nedsjunket, hos mänga har väckt ep ännu starkare känsla af det betydelsefulla i deras sjelfvalda uppgift att understöda arbetet för detta folks omvändelse. Säkert är, att de helt få röster, som varnade för att hos ett folk, som ännu knapt har öfverskridit civilisationens dörrtröskel, inplanta kristendomens lifsåsigt och lära, icke funno någon genklang, ja från alla håll till och med afvisader säsom ut gående från ett misskännande af såväl kristendomens som missionens väsen. Under dessa omständigheter, under det att der bemma öppet predikades,att den, som icke deltoge i missionens arbete, omöjligt kunde vara en varm kristen, under det att pen: ningebidragen allt rikare strömmade in i missionssällskapets kassa, under det man genom en hemförskrifven Zaluyngling, som i dopet hade fått det lofvande namnet Moses, lemnade det påtagligaste bevis på, huru utomordentligt svårt det är att göra hyggligt folk, för att icke säga goda kristne af en så högeligen olämplig materia, under det att man till det aflägsna landet icke blott skickade missionärer, utan äfven försig desse med fästmör, eventuelt hustrur, och under det att man bemma i Norge höll missionstai, odlade missionsåkrar, sydde missionskläder, sjörg missionspsalmer, byggde missionsfariyg 0. 8. v., och allting säledes tycktes vara i bästa lag, började likväl mörka moln draga upp öfver synkretsen. Det dröjde icke länge förr än de hade sam lat sig till ett ordentligt ovädersmoln, som