Aftonbladet – 5 augusti 1874, sida 3

sistberörde sparbank utfärdade ntotböcker, och den 20 sistlidne Juli 208 smotböcker inlösts med 36.260 kr. 87 öre, tydligt varit, att perstående 12.192 kr. 75 öre icke skulle räcka till för inlö sen af öfriga motböcker. Man hade derför ne summerat de belopp, för hvilka ännu oimlösta motböcker blifvit utfärdade, och då u täcktes. att ett sammanlagdt belepp af 69.363 kr. 61 öre återstod, till betäckande hvaraf jemte å sparhan: kens kreditiv uttagne omkring 6,000 kr. endas fumnos ofvantämnde 12,192 kr. 76 öre. Vid de med Giiltzau anstälde förhör har han, angående sin föregående lefnad. up gifvit dn han är född den 6 Sept. 1828 i Stockholm, der fadren, som varit sjökapten, haft si bostad. Är 1854 hade han kommit hit till staden och erhållit anställning såsom bokhållare å Almedals fa brikers kontor, från hvilken befattning han efter ett års förlopp blifvit skiljd på grund af oredligt förfarande: hvarföre han dock icke stälts till ansvar. Under åren 1855—1869 hade han haft anställning hos firman Hagström Hallren och antogs till kamrer vid Carl Jobans församlings sparbank år 1863, då denna inrätta des. Hans aflöning derstädes hade till en början utgjort 400 kr., men den höjdes under de senare åren till 750 kr. Hans årliga inkomster under den tid han varit kamrer vid sparbanken hade uppgått till 1.600 a 2,000 kr. genom de aflöningar han åtnjutit för några mindre befattningar han skött. År 1858 hade ban måst afträda sin egendom till konkurs till följd af förluster, som uppstått på en af hans hustru då innehafd värdshusrörelse, Sedan han i slutet af år 1865 måst infria en af honom ingången borgensförbindelse å 3000 kr., hade han Törjat undansnilla bankens medel. hvarvid så tillgått, att då personer infunnit sig å kontoret på tider, då detsamma ej skulle varit för allmänheten tillgängligt, han det oaktadt emottagit de penningar som aflemnats för insättning i sparbanken och derå utfärdat motböcker samt antecknat beloppen endast i rescontran. Ehuru han ej erhållit direktionens tillstånd att, på sätt som skett, emottaga medel för insättning i sparbanken, hade det likväl ej kunnat vara obekant för direktionens ledamöter att han så giort, enär han ofta till jourhafvande direktören aflemnat penningar. som han sålunda mottagit och ej tillgripit. Intill år 1873, då en särskild kassör vid sparbanken anställdes, hade det varit brukligt att jourhafvande direktören uppehöll sig å kontoret den tid detsamma hölls öppet. men då det understundom inträffat att lenne ej på bestämd tid infann sig å kontoret eller aflägsnade sig derifrån före kontorstidens slut, hade det händt, att han äfven under denna tid emottagit och behållit penningar som insatts. Bokföringen under kontorstiden hade verkstälts på det sätt, att G. fört rescomtran och jourhaf. vande direktören kontrolljournalen, i öfverensstämmelse med hvilken G. sedermera upprättat kassaboken. På det någon brist i kassan ej skull förmärkas derigenom att han undansnillat . rescontran upptagna, men ej i kassajournalen nförda belopp, hade ban å tider, då jourhafvande direktören ej uppehållit sig å kontoret, lels i kassajournalen såsom uttagna uppfört beopp. som aldrig blifvit uttagna, dels förändrat velopp. som af jourhafvande direktören i kassaournalen införts såsom uttagna, till långt högre velopp, så att härigenom de af honom falskligen såsom uttagna uppförda belopp alltid motsvarat vad han undansnillat. Sålunda hade han i kassaournalen för den 7 Januari 1871, der af direk ören antecknats såsom uttaget å sparbanksbok 1 r., ändrat detta belopp till 201 kr.; den 4 Febr. samma år hade han ändrat ett belopp å 10 kr. ill 510 kr. o. 8. v.. Då han i kassajournalen inörde dessa falska belopp såsom uttagna, hade an merendels brukat uppföra dem sådana notböcker, som han visste vara dödade eller olifvit utfärdade i hans och bans barns namn 1 början, då han endast tillgripit smärre beopp, hade han öfver desamma fört anteckning ch, då han utfått sina aflöningar. till kassan lemnatoch i kassajournalen infört belopp, motvarande hvad han tillgripit, men, sedan så små ingom HiNETORPen skett i större omfång, och an ej kunnat betäcka de uppkomna bristerna i cassan, hade han uppkört dermed. Gältzau anser att hvad han tillgripit ej bör sfverstiga 40,000 kr., till hvilken summa han kommit genom att beräkna sina utgifter under le åtta år försnillningarne pågått. Han hade visserligen ej fört några anteckningar öfver vad hans hushåll under denna tid kostat, me; an antager, att kostnaderna härför uppgått til nellan 5 och 6,000 kr. — således 3 å 4.000 kr. ifver hans verkliga inkomster — hvartill komner, att han användt 9,000 kr. till inköp af sitt ösörebo och 3,000 kr. för att, såsom förr är nämdt, inlösa en borgensförbindelse. Vid revisionen år 1865 gjordes jemförelse melan rescontran och kassajournalen, då allt befanns riktigt, med undantag af några smärre skriffel. Då efter detta år några sådana jemförelser ej örekommo, hade han ej befarat någon TPPtCkt. helst som, såväl vid uttagningar af medel från sparbanken som vid ränteberäkningar, endast rescontran brukat tjena till rättesnöre och denna varit riktig. Då han uppgjort boksluten för de särskilda åren, hade han beräknat räntan efter len slutsumma som upptagits i kassaboken, hvilken af honom alltid fördes i full öfverensstämmelse med kassajournalen. Han hade aldrig vjort oriktiga anteckningar i någon motbok, ehura understundom för honom uppvisats motvöcker, som ej varit i öfverensstämmelse med rescontran. men dessa felaktigheter hade antagigen berott på vilseskrifning. en af skomakaren Sandström inlösta reversen hade ej, såsom han förut uppgitvita lydt å 5.000 kr. utan å 4.000 kr. och blifvit af Sandström inbetald hösten år 1872, efter att hafva len 8 December 1871 blifvit belånad. Utom letta Pelopp, hade han derjemte undanhållit det nbetalta beloppet för en af klamparen E. Olsson den 9 September 1865 i sparbanken belånad och sommaren 1871 infriad förbindelse å 1,000 er. För att dölja dessa undansnillningar vid bokslutet år 1871, hade han up) tagit Olssons revers och vid 1872 års bokslut Ade dennes och Sandströms förbindelser såsom obetalda och såjedes såsom tillgångar i kassan. Han kan ej erinra sig huruvida revisorerne för 1871 och 1872 års förvaltning önskat se dessa förbindeler, men att. om så varit förhållandet, han för lem uppgifvit, att förbindelserna varit utlemnade inkassering. Han hade kommit i tillfälle att emottaga inbetalningen för dessa båda reverser derigenom, att de af direktionen för sparbanken lemnats till honom för inkassering. Sedan det visat sig att i rescontran för motoken n:o 1144, som innehades af sällskapet de nödlidandes vänner:, blifvit under den 7 sistidne April antecknadt att 1065 kr. å motboken 1ttagits, och att sällskapets återstående behållling i sparbanken utgjorde 184 kr., utan att lock någon dylik anteckning finnes i motboken ller samma TOR i verkligheten uttagits, har jiltzau, derom tillfrågad, uppgi att ban viserligeng jort ifrågakomna anteckning irescontran, nen att, ehuru han med säkerhet vet att någon lylik uttagning å denna motbok ej egt rum.