Aftonbladet – 5 augusti 1874, sida 3

männa åklagaren öfverlemna att å den tilltalade yrka ansvar. . . Strömberg vidhöll sin inför poliskammaren afgifna bekännelse, till hvilken han endast i ett par mindre väsentliga punkter fogade beriktiganden. Sålunda ville han nu bestämdt erinra sig, att det var den 3 Januari (icke, såsom förut uppgifvits, den 2) som han i Industrioch Skandinaviska kreditaktiebolagen presenterade de två första förfalskade vexlarne. Den särskilda anledningen till, att han tog detta steg, var en tillfällig förlägenhet, i hvilken han råkat, derigenom att hr Leonard Lundqvist (den nu förrymde bedragaren). som åt Strömberg diskonterat tvenne vexlar å sammanlagdt belopp af 11.000 rår, sjelf behållit penningarna för att bli godtjord för en äldre fordran hos Strömberg. örlusten var härvid så mycket kännbarare, som Strömberg innehade den ena vexeln för annan persons räkning. Den anklagade ville förklara sitt i allmänhet iråkade obestånd derigenom, att affärerna allt sedan i höstas gått illa, att de möjligen stundom blifvit vårdslösade och att hans förra affärsvänner dragit sig tillbaka, så att han kommit att stå ensam och utan hjelp. De penningar, som å de falska vexlarne erhållits, hade han varit mera rädd om än om sin ärligt förvärfda egendom ; endast i högsta nödfall hade han användt dessa genom förfalskningarna influtna medel, hvilka han i de noggranna enskilda anteckningar, som han fört, upptagit såsom kontanta lån från de resp. bankerna. åtskilliga af de falska vexlarne stod: accepteras till betalning af trassenten-; Strömberg hade valt denna mindre vanliga form, på det att banken först skulle vända sig till honom. Jag trodde ej-, tillade den anklagade, -att jag skulle bli upptäckt-. Han erkände, att utom de i remisshandlingarna från poliskammaren omnämnda falska vexlarna, åtskilliga sådana — 3 å 4i Skandinaviska och 2 i Industrikreditaktiebolaget — blifvit af honom belånade och utlösta samt sedermera förstörda. Om dessa vexlar äfvensom om de skulder, som med de erhållna beloppen blifvit betalta, anhöll han att till nästa rättegångsdug få lemna uppgifter, grundade på de anteckningar, han fört. De i Gefle belånade falska vexlarne hade af Strömberg öfversändts till handlarden P. J. Bouvir derstädes, med hvilken Strömberg haft omfattande penningetransaktioner, och till hvilken han stått i skuld — er skuld. hvilken dock icke varit så stor, som det nominela beloppet af de till Bouvin lemnade vexlarne. Äfven den af Hernösands enskilda bank innehafda vexeln å 6500 kr. samt de tvenne vexlar, som befinna sig i grosshandlaren Genbergs i Sundsvall ego, förskrefve sig från transaktionerna med Bouvin. Denna del af målet torde komma att remitteras till Gefle rådhusrätt. Strömbergs hela uppträdande inför domstolen förrådde den krossade stoltheten, och hans sinnesrörelse höll flera gånger på att gifva sig luft en konvulsivisk gråt. Hans bekännelse afgafs öppet och oförbehållsamt. Till slut anböll han, att målets handläggning ej måtte blifva fördröjd mer, än nödigt vore. Den ytterligare ransakningen uppsköts till den 11 dennes. — Försnillning och förfalskning. Med häkade P. J. Bark fortsattes i får ransakningen nför rådhusrättens sjette afdelning. Trafikstyrelsens ombud, häradshöfding Olai, upplyste att Bark nu blifvit afskedad ur jernvägens tjenst. I den anklagades gömmor hade, sedan förra rättegångstillfället, ytterligare anträffats en del orelovisade -stammar-, hvilka nu uppvisades för rätten. Målet uppsköts till annan dag, då allmnänna åklagaren skall framställa sitt yrkande. — Rånet i n:r 5 Salvii gränd. Inför rådhusrättens tredje afdelning började i går behandingen af det från poliskammaren remitterade målet angående häktade Anders Jeppsson, som erkänt sig skyldig till det den 2 Juli i n:r 5 Salvii gränd föröfvade rån. Brottslingen vidnöll, såsom det syntes, utan någon särdeles djup inger öfver brottet, sin förut afgifna bekännelse. Af det tillgripna hade den rånade, mekaniske arbetaren Johansson, återfått 145 kr. 2 öre, uret och kedjan samt kläder, inköpta af rånaren för 95 kr. Något frsättningsanspråk med afseende på återstoden framstäldes icke af målsegarens ombud. Ransakningen uppsköts under afvaktan på Jeppssons prestbetyg. — Dömd för dråp. Från Sundsvall skrifves: Ransakning inför Tuna häradsrätt hölls den 6 sistl. Juli med knappmakaren Anders Gustaf Ekström, tilltalad för dråp å arbetaren Carl Mathias Sundström. Angående brottet berätade Ekström, att han torsdagen den 11 sistl. Juni kl. 11 f. m. gått hemifrån för att fiska i Frambotjern, dervid han medhaft ett qvarter bränvin, samt att han, som på hemvägen ytterigare försett sig med bränvin, vid sin hemkomst känt sig bra full; att aflidne Carl Mathias Sundström någon stund efter Ekströms återkomst till hemmet inkommit från sitt arbete, dervid han tillfrågat Ekström. huru fisket lyckats. men att Ekström, hvilken då förtärde sin qvällsvard, ä zenast besvarat frågan, med anledning hvara Sundström tilldelat Ekström ett eller två slag och derefter kastat honom på en i köket befintlig säng: att Ekström. hvilken vid tillfället ej visste till sig och följaktligen hvarken förr eller sedermera kunnat eriovra sig det närmare förloppet vid brottet, likväl med bestämdhet ihågkom, att han, då han legat i sängen, ur sitt välte framtagit sin knif och dermed tilldelat Sundström ett hugg, ehuru Ekström ej kunde minnas hvar hugget träffat. Enligt provincialäkarens edeliga utlåtande var Sundströms död n ovilkorlig och nästan ögonblicklig följd af let honom i halsen tillfogade såret. Ekström ippgat vidare, att någon egentlig ovänskap alIrig egt rum mellan honom och Sundström, uvarjemte han under synbarlig ånger erkände sig hafva begått i fråga varande brott. men att let ingalunda varit hans uppsåt att döda Sundström eller ens skada honom, utan att brottet uteslutande föranledts af det berusade tillstånd, hvari han vid tillfället befann sig. Den tilltalades bekännelse styrktes af vitnens berättelser. Ekström dömdes samma dag, eller len 6 Juli, för dråp utan afsigt att dräpa och hastigt mod till sex års straffarbete. Han förklarade sig nöjd med utslaget. — Försnillningen från Carl Johans församings sparbank. Göteborg den 4 Augusti. I dag på middagen har det Giltzauska målet företagits till slutlig behandling i poliskammaren. Sedan den häktade uppförts från fängelset, uppästes den af poliskommissarien i Majorna C. E Luttropp afgifna Her ort öfver hvad som förecommit vid de enskilda förhör, Giltzau de senaste dagarne undergått. Enligt denna rapport har direktionen för sparvanken upplyst, att någon bestämd utredning af len befintliga bristen ännu ej kunnat åstadkommag Åå davtill arvfardradaa om länmra tila orvhata