Aftonbladet – 5 augusti 1874, sida 3

af hans vältalighet, åtminstone för en timme böja sina hufvuden i ödmjukhet vid korsets fot. Ha! — hade han segrat? Stolta sinnen ödmjukade sig, ljufva, tårfylda ögon blickade upp till honom under stum vördnad, tviflaren glömde att le, här daren att håna — den unga predikanten visste att han böjt allas hjertan utan undantag. Dröm, dröm, Cyril Thornton och le ditt stolta glada leende! Vi triumfera bäst i ivbillningen! : Sedan vi sålunda utan all ceremoni presenterat Cyril Thornten för läsaren, torde det äfven tillåtas oss att säga ett ord om hans familj och hans hem, Midt i den vackraste natur, i en sakta sluttning, låg Manor Farm, ett i gammal, solid, engelsk stil bygdt ställe. Boningshuset, af rödt tegel, hade åt baksidan sin stora, fyrkantiga gårdsplats, der bandhundar at olika storlek och race skällde nästan beständigt, både dag och natt. Der bortom sträckte sig en skogspark liten nog till omfång, men allt efter Ärstiderna rik på snödroppar, smultron, nötter och björnhallon, och ännu längre bort lågo ängar och betesmarker, som vi redan nämnt, ända nedåt floden — gräsvallar, hvilkas fina, täta grönska erbjöd de betande hjordarna en så riklig näring, att man med stort välbehag måste låta blicken hvila på den vackra boskap, som betade i sluttningen eller samlades i skuggan under någon väldig ek eller kastanie. Boningshusets framsida vette åt blomsterträdgården, liten, men förvånande bördig och ljufligt doftande af många enkla, välbekanta Floras barn — kaprifolium och törnrosor — så sköna rosor! — hvita, rosepröda och purpur — löfkojor och reseda, stockrosor och den gula, välluktande jasminen på spalje: