Aftonbladet – 3 augusti 1874, sida 2

lerhän, att juryn för uttryckligt uppdrag: att bedöma ej blott om en tidningsuppgift ir oriktig (lögnaktig), utan företrädesvis om den kan anses uppsåtligt oriktig? Är jury-sammansättningen tillräckligt betryggande så väl för tryckfribeten, som mot less missbruk? En mer eller mindre genomgripande presslags-reform har på senaste tider gång efter annan varit ifrågasatt. Man har dels framlagt förslag till en alldeles ny presslag: så gjorde konstitutionsutskottet vid både 1871 och 1872 årens riksdagar. Dels har man funnit sig böra stanna vid.en partiel, men likväl vägentlig omarbetning: från denna synpunkt utgingo såväl det 1871 försam lade tredje publicistmötets förslag, som 1869 ärs konstitutionsutskott. Nämnda utskott, Bom förklarade sig ej hafva egt nödig tid till utarbetande af en helt ny tryckfribetslag, yttrade vidare: Det torde vara tvifvelaktigt, huruvida den allmänna meningen ännu är tillräckligt förberedd på en så genomgripande förändring, som ett fuliständigt omarbetande af tryckfrihetsförordningen innebär; helst denna grundlag i dess nuvarande skick, med alla sina ofullkomligheter, dock besitter den obestridliga förtjensten att bafva på trygga grundvalar befäst och med säkra värn omhägnat den fria yttranderätten i värt land. Det ganska betydliga arbete, som nedlagts på preåslagens fullständiga eller partiela omarbetning, har tills vidare ej medfört åsyftadt resaltat. Emellertid torde med all visehet kunna sägas, att arbetet likväl ingalunda varit fruktlöst, att det bidragit att ej sk litet sammanjemka de stridiga åsigter, af hvilka den ena i nu gällande presslag ser ett ojemförligt frihetens palladinm, den andra Ater fördömer den i stort och smått, samt att sålunda förbereda den allmänna meningen till en reform, som en gång lyckligt löser den vigtiga och ömtåliga frågan. För en sädan lösning torde ännu mycket arbete återstå, och derför bör en at tidningsmännen sjelfve företagen, genomförd granskning af alla de vigtigare nu varande bestämmelserna — hvaraf några äro påpekade i efvan nämnda motion — blifva rätt nyttig, helst som hittills många af de i sjelfva verket allra betydelsefullaste stadgandena endast varit föremål för en jemförelsevis underordnad uppmärksamhet. Vi förutspå lika litet några storartade resultat af det i dag börjande mötet, som vi för sådana prisat dess föregångare: tidningsmännens möten dela i det hänseendet lott med alla eler de flesta andra möten och kongresser, äfven dem som göra längt mera buller af sig och äro långt mera po pulära, men hvilka man ej derför anser ändamålslösa och onyttiga, att de väsentligen måste inskränka sig att utreda föreliggande ämnen, lifva intresset för deltagarnes ge mensamma angelägenheter och bereda arbetare inom samma yrke tillfälle till per sonlig beröring och bekantskap. Men visserligen är det under öfvertygelse, att mötets förhandlingar ej skola varda fruktlösa, vi med välönskningar helsa deras början.