Aftonbladet – 30 juli 1874, sida 3

Mon Dieu, mylord, hånade mademoiselle Papillon. Kanske ni är böjd att bli Hennes tredje man? Trodde alltid att den menniskan var ett hår af hin, anmärkte Egerton, med cigaretten mellan tänderna. Ja, ett sataniskt lynne, mumlade gamla Fantyre, men mycket nyttig för mig. Hon skulle skött sitt spel bättre och inte hand: terat sina kort så vårdslöst. Hvem skall nu läsa mig till sömns om nätterna?o För att erhålla så trovärdiga upplysningar som möjligt, trängde sig alla och lady Fantyre i frärista rämmet omkring mig: Berätta oss nu ordentligt, kapten Chevasney, huru detta hänger ihop? Så undrar och pratar verlden om våra synder och sorger; nyfikenhet och skadefröjd äro de väsentligaste faktorerna i menniskornas intresse för sina likar. Ingen tänkte på att beklaga den förhärdade qvinnan eller den man, som så länge fått lida för hennes bedrägeri; ingen såg det grymma hån emot äktsnskapets heliga band, som i denna skandal så tydligt stod skrifvet. Mademoiselle Papillons reflexion var kanske den allvarsammaste af allas, då hon med en axelryckning sade: Hur skulle man nbågorsin våga gifta sig! Äktenskapet är ett lotteri, der promesserna aldrig utfalla med vinst. TJUGONDE KAPITLET. Valete. Samma vårsol, som göt sina strålar öfver Engheins förtjusande lustslott, sänkte ät. ven sitt varma sken, öfver den ej mindre natursköna och. furstliga villan vid Fontaineblean. Fjärilarna svärmade tallösa bland de yppiga rosorna, som så kärligt öppnade sina kalkar för deras smekniogar;