Aftonbladet – 30 juli 1874, sida 3

med regelbundna flyttningar. Då-frefa vide oce anen står dem öppen, blir det svårt att äfgörs om åe här följa banor, som kunna geo kf bestämrKäs. enna grupp, af förf. kallad den pelagiska, anslutr gir närmast till den vi redan förut känna, den pelagiskt-litorala, hvilken ut gör en underafdelning at straxdfyttfåglarne. d. v. 8. de, hvilkas vägars sträckning betingas af fördelningen af vatten och land eller af strän derbas läge. Till denna afdelning (litorala flytt fåglar) höra vidare de marin och submarin lito rala samt ännu en grupp, den fluvio-litorala. De arter, som höra till debna grupp, fortplanta sig enligt regeln vid sötvattenssamlingar, således i allmänhet i det inre af landet; förekomma de häckande vid hafskusten, så sker det åtminstone icke för saltsjöns skull. Sött vatten synes ner ligen vara ett väsentligt vilkor för ungarne i deras Spädaste ålder, vare sig att orsaken ligge! uti sjelfva vattnets beskaffenhet, uti deraf be roende tillgång på lämpligare födoämnen eller andra omständigheter. Så snart ungkullen vuxit upp och blifvit flygfärdig, begynner. familjen göra kortare besök i omgifningarna och utsträcker snart sina färder längre bort utmed vatten. dragen. Numera äro de flesta arterna icke mer bundna vid sött vatten, utan trifvas lika väl vid hafskusterna; dit samlas också småningom allt större skaror, hvilka draga sig i mer eller mindre sydlig riktning och följa än kuster, än floder, allt efter dessas läge. Der fåglarne fiytta längs en hafskust sker det således icke emedan de föredraga sådana uppehåltsotter, t. ex. på grund af här förekommande särskilda födoämnen, utan emedan kusten lemnar god ledtråd och riklig näring i allmänhet; de kunna merendels lika väl byta denna ledtråd mot någon flod, hvars läge föranleder dem dertill och som i anfördt efseende är jemngod med kusten. Leder således det flodsystem, der en kull vuxit oPPa ett längre stycke väg norrut, så draga sig fåglarne om hösten uppför floden, om våren utmed densamma. I följd af vattendragens fysikaliskt betingade sträckningar komma de derigenom allt imellanåt inåt land till höglända trakter, men då dessa blifva allt mer olämpliga, ja för många arter till och med otillgängliga förekomstlokaler, undvika de bergsbygderna i tid och draga sig genom närliggande dalar eller pass till nästföljande flodsystem, der de passera utföre till närmaste kost, i fall de ej öfvervintra tidigare. — På ett liknande sätt håller sig den sista gruppen af vattenflyttfåglar till myrar, kärr och andra sumpmarker. I följd af fysikaliskt betingande orsaker bilda försumpningarne mer eller mindre sammanhängande borränger uti kontinentens inre delar och längs dem flytta hithörande fåglar företrädesvis: men om kuster eller fleder finnas i närheten och bafva lämplig riktning, kunna äfven de tjena till ledtråd för flyttningen. Sistnämnda förekomstlokaler äro således för dessa arter hvad oceankusterna äro för de litorala, lämpliga men icke specifikt betecknande för arten, och gruppen kan erför ej heller inrymmas bland de litorala, utan bildar hellre en egen afdelning, kärr-flyttfåglar. ikstäld med de pelagiska och literala. Gentmot alla. dessa vatten-flyttfåglar står na den auIra hufvudafdelningen. landflyttfåglarne. dem förf. lock säger sig icke ens i korthet vilja beröra i sin afhandling. Han omnämner blott att dessa åglars vägar äro vida svårare att utreda än alla undras, ja att de knappast någånsin torde kunna toggrannt nppdragas hvad de skilda individerna veträffar. Dock kunna äfven här grupper särskil as, beroende af olikartade förekomstlokaler, sålana som sammanhängande ö ppna fält (för sparfrar och lärkor), af odlade nejder med blandskog finkar, många sångare), åf barrskog (korsnäbar) m. m. Emellan de olika ipper, som förf. sålunda uppställt, finnas ingalunda skarpt berränsade språng, utan enhvar af dem öfvergår märkligt uti de två närmaste, sålunda att hvad om inom en grupp undantagsvis kan inträffa ich för somliga arter verkligen ofta nog sker, lir regel inom den nästföljande. Oceanfåglar komma helt naturligt ibland att flytta längs kuterna, oceankustfåglarne till innanhafven, ja t. . m. öfver land, hafskusternas flyttfåglar förle: las mångenstädes inåt floderna och flodfåglar lraga sig till någon del äfven längs mindre vatendrag samt sumpmarker, liksom slutligen dessa rakters flyttfåglar också färdas längs öppna, orra marker. Omvändt kunna likaså landfåglar länder, der vägarne sammanträffa, följa floder ch kuster; mångenstädes tvingas det. o. m tt flyga öfver kortare sträckor af öppna hafvet. Judantagsfatlen lända så till förklaring af regeln ör nästföljande arvers-förhållande. : Härigenom ramstår tydligt nödvändisheten af flyttnings enomenets strängt systematiska granskning, hvilen. utgående från enklare fall. steg för steg eder sig till de mera invecklade; likaså tydli an ett motsatt förfarande icke lemna bestämda esultat. I slutet af sin afhandling kommer förf. till fråan om vilsekomna arter eller oregelbunden flytting och redogör för orsakerna dertill. I många ll ha stormar och oväder bragt fåglarna ur deas rätta väg och fört dem till främmande läner. I andra kan det af någon tillfällighet hända, tt individer under flyttningen skilja sig från nfvudflocken :och bli efter, men sedermera anuta sig till en annan förbiflyttande skara. Om enna råkar tillhöra en annan fågelart, som flytir samma väg längre bort eller helt andra väar än den förra arten (hör till en anvan grupp), ch om främlingarne det oaktadt följa med, omma de till erter. dit de eljest icke skulle ha nländt: de flytta vilse. Efteråt träffas de anngen i sällskap med samma främmande art elr, ånyo efterblifna, ensamma. Af sådan anleding finnas vanligen i de skaror af trastar, finar eller lärkor, som besöka det inre Tyskland, ven individer af andra arter. Vanligen äro arrna något så när jemnstora eller föra likartadt fnadssätt. Af större vigt än dessa orsaker till opkomsten af oregelbunden flyttning är den omändigheten, huruvida denna fyttning sker längs m vanliga stråten eller ej. förra fallet beår oregelbundenheten i en för tillfället förkord eller förlängd flyttningsväg för enstaka invider eller en hel mängd, hvilket kan bero på derleken eller tillgången på föda. Upprepas ssa slags flyttningar flere år efter hvarandra h nngarne återuppsöka sina kläckningsorter, mmer arten derigenom att sprida sig iden nya rttningsvägens riktning, hvilket sker småningom ycke för stycke. En annan följd af de oregelindna flyttningarna är, att då fåglar, som på t eller annat sätt spridas, i sitt nya hemland äffa på förhållanden, som mer eller mindre afka från de för dem vanliga, måste de antingen tta sig efter dem eller duka under. Lämpa de z efter dem, kommer deras karakter att fördras, allt mer ju större skilnaden är mellan mn nya och den fordna hemorten. I det nya mlandet inverka klimatet och de främmande doämnena, men framför allt konkurrensen med dra arter förändrande på individens karakter. enna förändring försiggår i de flesta fall så abbt, att en ny art uppstår efter några genetioner. I or Åk. PE RA Fe