Aftonbladet – 28 juli 1874, sida 3

om henne. Lady Fantyre uppehöll sig di i Wiesbaden och lefde som alltid, både för och sen, på sitt spel och sina elaka qvick heter. Hon såg Lucy i kursalen och ble frapperad öfver hennes ovanliga skönhe och ståtliga sätt att föra sig; Lucy had också en synnerlig smak att kläda sig vä och hade under ett år förvärfvat en vis god ton i sitt sätt att vara. Gamla Fantyre fick en id; hon önskade ott sällskap, dels som lektris, dels för at locka rika pojkar till sitt ecarteeoch vingt etun bord. Lucy föll henne just i smaken Hon visste ej att Luey var gift, och hor sjelf föregaf sig vara en värnlös flicka, som blifvit svekfullt öfvergifven af er, sir; gamla Fantyre anställde henne hos sig och Lucy, med sin ovanliga slughet och snabba uppfattning, gjorde sig snart på allt sätt oumbärlig för den gamla damen. Ni påminner er kanske, sir, att den hårdhjertade unga flickan, innan ni skildes vid Frestonhills, svor att hämnas på er; hon meddelade lady Fantyre hela sin historia och de gjorde till sammans upp, att ni skulle lockas i deras garp, gifta er med Luey, och att de sedan tillsammang skulle taga hand om er lysande förmögenhet. Nu måste jag likväl nämna, att Lucy hört att det guvernomentsskepp, som skulle föra oss till kolonierna, förliste och hon viaste ej, attjag, tillika med några andra, blifvit räddad och upptagen på en amerikansk kryssare. Hon trodäe att jag var död, eljest hade hon väl ej, ehuru djerf hon än är, vågat att ingå tvegifte. Gamla Fantyre lyssnade med intresse till hennes hämdplan, lofvade vara henne be hjelplig, tög henne med till England och oregenterade henne som sin nidee, Der råzade ni henne och blef bedårad. Det förrånar mig inte att på ej kände igen henne,