Aftonbladet – 28 juli 1874, sida 3

häst, om det gäller? tillade han Då jag upplyste honom om min fullkomliga oförmåga, anmärkte han helt tvärsäkert: Då har herrn icke varit länge här i landet, ty här får hvar och en lära att hjelpa sig sjelf, när det gäller. Vär resa aflopp dock lika lyckligt denna dag som den föregKXende. Vägen gick till större delen längs Stilla hafvets kust, och ett par gänger, då vi passerade någon höjd, kunde vi se hafsytan glittra vid horisonten. Hela kustdistriktet i mellersta Queensland är uppfyldt af berg, öfver hvilka vår väg ledde. Topparne äro i allmänhet icke synnerligen höga, de äro sakta sluttande och skogbeväxta, men der höja sig nägra höga. nakna bergspetsar, hvilkas underliga formationer lära vara föremål för olika gissningar bland landets geologer: de anses hafva blifvit slipade at hafsvägorna den tid, då hela Australien stått under vatten. Naturen kan icke kallas storartad eller jemföras med nsågot verkligt bergland, men utsigterna äro mycket vackra och omvexlande. Vägen går hela tiden backe upp och backe ned, och det förefaller ofta nästan omöjligt att kunna komma upp för en tvärbrant höjd. Vi hade fem hästar och de ombyttes hvar annan timme, men det oaktadt voro de flera gånger nära att stupa af ansträngning. Vägen påstås vara den värsta i Australien, det vill säga af dem som befaras med diligenser, och härpå tviflar jag ej; detta beror dock icke så mycket på bristande arbete, som på det häftiga tropiska regnet, hvilket på en enda dag kan fullkomligt upprifva den bästa väg. Mellan hvarje höjd rinna små floder eller bäckar, och redan en half dagsresa norr om Brisbane upphöra alla broar, så att man måste korsa dem bäst man kan; denna gång var det ingen svårighet, ty vattenståndet var öfverallt lågt. Kring vattendragen är växtligheten här såsom allestädes mycket frodig, och längre upp mot norr iakttog jag flera träd, som jag icke sett söderut, särskildt ett mycket vackert, resligt palmträd, som växte talrikt öfverallt i dalarna; dess frukt lära infödingarne äta med begärlighet, men de hvita deremot endast, när de äro tvungna. Hela vägen är ytterst enslig. De enda boningar, vi passerade, voro stalldrängarnex små barkkojor samt några små enstaka värdshus eller krogar. Tidigt om morgonen sågo vi tätt vid vägen ett nyss öfvergifvet infödingsläger, och längre fram mötte vi fyra infödingar, som helt frimodigt kommo oxs till mötes i sin skogsdrägt. De voro beväpnade med hvar sin stridsklubba och ett par hade äfven jernyxor; en af dem bar öfver venstra axeln och sidan en stor oval träsköld, och detta var första gången jag sett en inföding bära detta försvarsvapen, På ett ställe påträffade vi några tält, som tillhörde folk sysselsatta med att reparera vägarna. Då kusken tillropade dem de politiska nyheterna från Brisbane, svängde de sina hattar, hurrade och jublade utan all ända. Med icke mindre glädjebetygelser mottogos samma politiska nyheter af tre guldgräfvare, som vi passerade längre fram. De voro stadda på resa till guldfälten i Gympie och hade just gjort halt och slagit upp sitt tält för att hvila under middagshettan. De färdades, såsom gnuldgräfvarne här vanligen göra, med ett par ridhästar samt en vagn för deras tält och lifsförnödenheter. För tillfället hade de gjort halt vid stranden af en liten bäck, der de betade sina hästar, och sjelfve sutto kring en eld och kokade sitt te och rökte sina pipor. Vid Ward lemnade jag diligensen för att till häst fortsätta till Kenilworth station, som var närmaste mälet för min resa. Enligt aftal var min värd mig till mötes, och dä jag såg ridhästarne, pekade jag på mina obetydliga saker och yttrade, att jag för deras skull gjort mig en half förhoppning om en vagn. Han svarade småleende, stt han på hela sin egendom icke egde något slags åkdon af det skäl, att der ieke fanns en enda väg, der ett dylikt kunde begagnas, Sålunda upplyst om att det verkligen förhöll sig på detta sätt, tog jag farväl af mira saker, och vi begåfvo oss af. Vi hade några timmars ridt genom de glesa skogarna, der vi letade oss fram bland de talrika gångstigarna än öfver backar och höjder, än öfver träsk och sumpmarker. Jag frägade min följeslagare, huru han under 1essa förhållanden kunde erhålla sina försöderheter upp till sin bostad, och han meddelade mig, att en god oxdrifvare med ett tillräckligt antal oxar kan taga sig ram hvar som helst; en gång om året sänler han en dylik ned till Brisbane och 18er honom då taga upp allt på en gång. Mot aftonen fingo vi sigte på boningshujet; det eger ett inbjudande, vackert h ygdt på en höjd tätt vid stranden af Maryloden. Hela sluttningen är bevuxen med inrankor, f. n. folla med präktiga årutvor, ch utefier vattnet växa riktiga skogar af ananas-träd. oc msttamanual —