Aftonbladet – 28 juli 1874, sida 3

vara hans, vanäran upphörd, de förskräckliga minnena bortjagade från hans urgamla fädernegods, frid och lycka ånyo hans egendom, äångrens bitterhet slut och framtiden smyckad af förhoppningar; främst af allt, han skulle inför verlden få bjuda den qvinna, han älskade, sitt fläckfria namn och sin nu af samhället tillåtna kärlek. Öfverväldigad af denna nya lycka, stod han länge orörlig och stirrade framför sig: han glömde Raymondås närhet och mumlade upprepade gänger fri, fri! Han betäckte ansigtet med händerna, lik en at solljuset förblindad menniska och tacksägelser utan ord stego upp ur hans hjerta. Vill du svära att detta är sanning ? Ja, sir, med fingrarne på bibeln och inför alla landets domstolar, om ni;så önskar. plerätta mig då allt från början till slut! Blicken hade återfått sin fordna liflighet och rösten sin ursprungliga klang. Bojorna voro lossade — han var fri! Nåväl, major, men det blir en lång historia. För nitton är sedan, var Lucy Davis, som ni väl vet, sir, en förtrollande vacker flicka och jag vid mina tjugutvå ganska lätt att eröfra. Jag hette då Trefusie. icke Raymond, det namnet antog jag, när jag trädde i er tjenst. Min far var krämare och hade samlat en ganska vacker förmögenhet; han önskade att jag skulle bli en fin gentleman, gaf mig en god uppfostran och frikostigt med penningar, Han dog, när jag var aderton år, och som jag var hans enda srfvinge, kom jag genast i besittning af hela hans förvärfvade rikedom. Under min behandling minskades den raskt, jag leide ett öfverdådigt, men sorgfritt lif och gin allt emellanåt misslyckade affärer. Jag ll låg utt i wyndsrhanäling om köp afett