Aftonbladet – 28 juli 1874, sida 3

jnedskrifna i exemplar, hvilka egentlige voro afsedda att uppläsas och godkännas p althinget, och var Grågåsen — som af vis män bief nedgkrifven ä en lagfaren höfding :gård och derpå uppläst och antagen på aj Ithinget 1118 — der första exemplet hirpå Uppteckningen af åe flesta bland de is ländska sagorna förskrifver sig från samm tid till omkring år 1200. Det var isynner het tre män, hvilka utmärkte sig såson Islands häfdatecknare: Are Frode ( dei vise), Sämund Frode och Snorre Sturleson Are Frode skref efter gamla traditione Islendigeboken, som i kronologisk ordånin; meddelar berättelserna om Islands upptäck och äldsta historia, samt de norska kungar nes historia. Sämund Frode, som var sam tidig med honom, skref de norska kurgar nes historia från Harald Hårfager till Mag nus den gode, ett arbete som gätt förloradt Man tillskrifver äfven Sämund samlandet a de äldre Edda-sångerna. Saorre Sturlesor tillhörde en af Islands berömdaste konunga borna slägter, men hans fader lemnade ho vom föga mer än namnet i arf. Han upp fostrades hos den lärde John Laptson på gården Odde och hade der rikligt tillfäll att göra sig bekant med äldre historiska ar beten, hvarjemte han sjelf der började ut veckla sina rika anlag för historien. Ge nom flera giftermål förvärfvade han sig be tydliga rikedomar, hvilka det var hans stän diga sträfvan och ifver att föröka, och detta lyckades honom äfven så, att han blef en af Islands rikaste män. På sin präktiga gård Rsikholt samlade han och lät afskritva en mängd historiska källskrifter, grupdva len för hans berömda verk Heimskringla eller de norska kopungarnes historia. Snart blef han lagman på Island och berömd för sin lagklokhet. Äfven utomlands blef har be kant för sitt skaldeskap, sin stora lärdom. Han besökte flera gånger Norge och rönte der gior ära hos konung Hakon Hakonson och den mäktige Skule Jarl. Men under sin vistelse hos Skule Jarl blef han ock invigd i de politiska intriger, hvarmed de norska konungarne städse alltmera omspunno Islands mäktiga män för att vinna herravälde öfver ön, och han undgick sedan icke att bli misstäskt för att arbeta på att tvinga Island under Norges herradöme. Men Snorre hade förnärmat kung Hakon, och då Skule Jarl, Snorres vän och beskyddare, föll under sträfvandena att verkliggöra sina ärelystna planer. uppmanade Hakon sin gunstling, Gissur Thorvaldson, en af Snorres svärsöner, att taga Snorre till fånga och sända honom till Norge eller att i värsta fall mörda honom, Då Gissur boppades att med våld om ej med godo blifva Snorres arftagare, valde han attlåta mörda sin svärfsder. Den 63:årige Snorre biet öfverrutmplad och dödad på sin gård Rsikbolt kr 1241. Den namnkunnige häfdatecknarens ändalykt visar hurusom förhållandet mellan de mäktiga slägterra på Island urartat på ett sätt, som stod i den skarpaste strid mot den sträfvan att införa ett orduadt samhällsväsep, som ända frän Ulfliots dagar gjort sig gällande. Landets författning hade genom våldsbragder och fejder urartat till enskilde stormäns envälde, under hvilket de fattigare bönderna måste böja sig. Efter morlet på Snorre Sturleson förnyades de bloliga striderna efter större måttstock. Thord Hakale förde Sturlungarne till hämd på GFissor Thorvaldsou och denne drog å sin sida fram med en annan här. Slutligen kommo de båda höfdingarne öfverens om att resa till Norge för att taga kung Hakon till skiljedomare. Kungen uppsköt emellertid afgörandet och underblåste samidigt inbördeskrigets eld på Island, troli sen med bistånd at öns norska biskopar. Fissur blef slutligen utnämnd till jarl öfver Island, men då han ej kunde få makt ned de stridande partierna, blef han tvunsen att erkänna Hakons öfverherrskap. Sålunda måste ön (1264) böja sig under den wrska kungens välde. Island delade sedan Norges öde och blef är 1380, jemte sistsämnda land, iörenadt med Danmark. (Forts.)