Aftonbladet – 27 juli 1874, sida 3

detta brott! stammade han med andakts-l fullt sinne. Glänsande och klar, steg månen upp på sitt höga fäste; trädens toppar vaggade sakta för den hviskande; bäckarne sorlade glittrande fram i de brutna silfver. strålarna; qvällens tystnad bebådåde nattens annalkande, och i detta högtidliga lugn låg han orörlig efter den utkämpade striden, hvars seger stått honom så hårdt att vinna. Då daggen giöt sin friskbet i de törstande blomkalkarna, skuggorna bredde sitt dunkel omkring honom och hela naturen beredde sig till hvila, då uppsteg ur hans pröfvade själ en varm tacksamhetssuck till Allfaders tron. Han prisade himlen; som afvändt hans hand från brott och ej ställt detta mellan honom och den ädla qvinna han älskade; han fröjdades att han ännu egde rätt att lika öppet och ärligt blicka in i hennes klara ögon, cch att han med osåradt gamvets kunde skåda upp ide ljusa salar, derifrån Gud genom milliarder stjernor ser ned på jordens barn. SJUTTONDE KAPITLET. Pröfrad i elden och ren befunnep, Huru besynnerligt att från desea oför gätliga tilldragelser i den mörka mystiska skogen träda in i de lysande, af glada gäster hvimlande salongerna på hertiginnans lustslott, Olikheten mellan dessa scener föreföll de Vigne så stor, som kontrasten mellan den qvinna han flytt och den, till hvilken han nu med ödmjukt sinne kom för att bönfalla om förlåtelse. Etter en stund smögo de sig ozsedda från det bullrande och glada lifvet derinne samt gingo upp på en terrass, som vette utåt den storartade irädgärden, hvars marmorstatyer, vattenkonster och brokiga blomsterparterrer