Aftonbladet – 27 juli 1874, sida 3

inkäre; brast onkden 104 ölsar fkRlava och han erhöll ön vink att lemna Ävignöl: Afsködet mellan Petrarca och Laura var bittert. Lifvet log ike längre mot den mångbesjungna. Hon var iu fära fyrtio år, hennes man var hårdare än någonsin och hennes äldsta dotters uppförande och vangel ingåfvo henne de grymmaste farhågor. Ätven Petrarca var uppfylld af vemod, och i det de bjödo hvarandra farväl, antydde hon, att han anart skälle få återse henne idrömmen, Rn antjdär som uppfyllde Petrarca med en orämnbar och oförklarlig bäfvan. Skaiden ställde nu kögsan fill Rom, men uppehöll sig der blott en kort tid, emedan han ingenting Kunde nirätta i det rådande virrvar ret. Från Fiberetaden begaf sig Petrarca till Parma, hvilket då tillhörde Milanos herriskare Luccbino Visconti, skaldens synnerlige vän. Här uppehöll sig Petrarda i flera är, hvarunder han dock företog en mängd resor och utflykter t olika håll; Emellertid hade år 1347 ingätt, detta år under hvilket pesten så vildt härjade uti Italien och Frankrike. Farsoten kom äfven till Avignon; hvars befolkning den decimerade. Ålla, som egåe tillgkägar, hydde bort från den pestsmittade städen, der eländet dag för dag blef värre. Latra kunde dock iöka förmås att lemna staden: hon stannade qvar, en tröst och föresyn för de lidande, ät hvilka hon egnade sina krafter. En deg, då hon bivistat messan, närmåds hon sig vigvattenskärlet, vid hvilket stod en fattig dvinna, som py:s doppat sin hand i det heliga vattnet. Qvinnan utsträckte sin hand mot henne och Laura, som aftagitain handske, Vidrörde den fromt. Denna eförsigtigbet kostade Hoäte lifvet. Hemkommen kände hon sig gripen af ett Häftigt illamhående, hvilket snart antog alla kännetesten af der rådande pesten, och trenne dagar derefter, den 6 April 1348, uppgaf hon sin anda, Petrarca, gom då befann sig i Parma, säger sig ba haft en vision af hemne i samma ögonblick hon afled. Han förstod att hop var död, och då gorgebudskapet en månad derefter inträffade i Parma, meddelade det honom ej någon nyhet. Isinalatinska Samtal berättar hav, att hon äfven sedan ofta visade sig för honom och att han samtalade med henne. Skalden fäster en syonerlig appmärksamiiet vid den omständigheten, att Laura afled den 6 April; åradagen at deras första sammanträffande. I dikten ZYrionfi, xom är elt siags imitation af Dantes Päradis, söker Petrarca förherrliga Lauras minne genom att göra henne till sin Beatrice, den ledande stjernan i de visioner, uti hvilka nan allegoriskt filosoferar öfver kärleken, kyskheten, döden, äran, tiden och gudomen. Skönast och mest rörande uttrycka sig dock skaldens smärts, kärlek och beurdran i de sonetter, hvilka fått till titel In morte di Hiadonna Larra. Etter Lauras åöd egnade Petrarca mitt lif it studier, forsknisgsresor och besök hos furstar och konungar, sjelf öfverallt hedrad om en furste och konung i snillets och vetandets varld. Öfvarmätt på njutningar och hedersbetygslser, drog han sig slutligen unjan verlden och framlefde sica sista år unler asketiska öfningar och svårmodiga meditationer i den lilla köpingen Arqua, der ban åen 18 Juli 1374, under det han gatt förJjupad i studier, träffades af ett slaganfall som plötsligt skilde honom hädan. Hans ryktbarhet, som redan var stor under hans lifstid, uppfyilde efter hans död hela verldep, och den skall bestå så länge klassisk lärdom, fosterland och skaldekonst förblitva värdefulla beståndsdelar i den menskliga odlingen och bildaingen.